Aftonbladet – 29 december 1870, sida 4

Jag gaf honom en vårdad: uppfostran, sade hon med förbittripg. Många hundra pund har jag slösat på honom och detta är min belöning nu! Mrs Green satt tåligt med den uppslagna boken i band, liksom hon blott väntade på att få börja, men ntan att bry sig om henne, steg miss Meredith upp, gick bort till sin byrå — hon hade icke på flera dagar varit mäktig af en sådan ansträngning — hemtade sin portföj och började skrifva. Mrs Green bevakade henne, tittade öfver kanten på boken; miss Meredith fortfor att skrifva äcnu en stund, tog derpå papperet och slängde detsamma med en ansatts af sitt gamla lynne, till mrs Green och sade; 3e så, läg det nu! M:s Green lydde, Den skrifvelse hon sålunda blef betalld att läsa, var kort, men ganska innehållsrik och inneköll, precist som hon förmodat, miss Merediths testamente cch öfverträffade som sådent all hennes djerfvaste förväntan, ithy att miss Meredith lemocde all förmå enhet som hon vid sin död torde ega, till sin trofasta vän och slägting, Arabella Meredith Green. SS Mio goda, bästa miss Meredith ntbrast mrs fireen ogh höjde sig händer; det är en alltför stor godhet — jag har verkligen inte ojort mig förtjent deraf!, Nej, det har du inte, Green; också kommar förmögenheten att tillfalla dig alltefter som du gör dig förtjent af densamma. Det ir som du ser, inte underskrifyvet ännu.a Nej, natprligtvisb sade mrs Green med den gladaste röst alldeles som om testamenLets underskrift skulle varit henne svårt att fördraga. Det förra blef både underskrifvet och bevitnadt,, fort or miss Meredith; xmen de få skylla sig sjelfva, Green — de få skylla sig jelfva.n . Jag är ledsen för geras skulis, mumlade sällskapsdamen. Är du? — jag kan inte säga att du ser gå ot, Green, Diva blickar lyste pyss på