Aftonbladet – 29 december 1870, sida 3

ej i lady Johns trädgård och detta visste mrs Green bättre än någon; de kunde endast. plockas-i närheten af slottet, men hade de äfven varit hesperiska frukter, bevakade af en drake, skulle mrs Green knappt känt sig ävgsligare öfver sitt uppdrag än hon nu gjorde det. Af naturen fredlig och lätt skrämd, skulle hon helst lefvat som snigeln i sitt hus med indragna kävselhorn, då något djerft företag var i fråga, men hennes egen medellöshet hade olyckligtvis satt henne i beroende af sin rika slägting, och denna hade mången gång, genom sitt pockande, hänsynslösa lynne försatt den stackars frun i en belägenhet, dit hon med all visshet icke af egen drift skulle kommit. Snigeln är visserligen icke någon ädlare varelse, der han kryper fram genom lifvet, men han anfaller ingen och är derjemte utrustad med sjelfbevarelsedrift. Miss Merediths testamente var ej af innehåll att konna väcka mrs Greens synnerliga välvilja, hvsrken för mr Meredith eller för miss Gray; att förorsaka endera af döm någon liten förargelse skulle icke varit henne emot, ehuru ingendera hade gjort henne något ondt, elier hon i grunden tyckte illa om dem. Men att gå och spionera på mr Meredith; att taga reda på om ban höll sig dold och utsätta sig för hans blickar at tyst förakt, detta var en sak, som satte mrs Green i skakning. Huru skulle -hon gå tillväga härvid? Hon kunde ej uttänka någon bättre förevändning för sitt besök, ifall hon blef bemärkt, än att förklara sig ba komriit för att se huru slottet såg ut erter branden. Men då hon bad Parker om nyckeln till trädgårdsporten, fick hon af horom höra att mrs Groom straxt förot hade tagit den. Mycket bral yttrade mrs Green och såg nöjd ut, men i sitt hjerta tänkte hon, mycket illa! emedan bon hyste en liten rädsla fir den barska hushållerskan. Hon hann till porten på samma gång som -denna. Åh, jag bar just önskat att få träffa er, yttrade mrs Green med ett misslyckadt försök att se glad och vedlätande ut. Jag skölle gerha vilja se slottet och skuile tackö