Aftonbladet – 29 december 1870, sida 3

hade, då jag fördes under bevakning til I prefekturen, passerat förbi det hotell, der ja, Inu tog in, och jag fann vid table dböte att en af bordsgästerna måtte ha sett mi; vid detta tillfälle, ty ban hviskade något til sin granne, hvarpå denne riktade blickarn på mig och lät så hviskningen gå vidare til nästa granne, hvilket fortsattes bordet rundt så att jag snart var föremål för en allmän undrande uppmärksamhet, hvilken verkliger icke kändes behaglig, men som jag föresatt mig att tåligt fördraga, utan att bry mig on att inlåta mig i några explikationer. Någon stund senare gjorde jag ett nyt besök i prefekturen, der prefekten kom mig till mötes i det rum, der jag blifvit införd och betygade sin stora ledsnad öfver det obehag som vållats mig. Han hade nu fått svar från grefve Steenbock, som bekräftade att det meddelade signalementet passade fullkomligt in på mig och yrkade att jag genast måtte frigifvas. Med anledning af den anmärkniog, som blifvit gjord emot bristande visering af mitt pass, bad jag nu hr prefekten förse detsamma med sin påskrift, hvilken önskan han beredvilligt efterkom. Han lemnade mig dessutom den mottagna telegrafdepeschen, hvilken, sade han, skulle bl.tfva mig det bästa skyddet, om jag ytterligare blefve anhållen. Och så voro mina affärer med höga vederbörande i Angers reglerade. Emellertid skulle jag ännu påföljande morgon erfara en liten eftersläng af de små vedervärdigheter jag der haft att utstå. I det ögonblick jag stod i begrepp att uppstiga i jernvägskupen hörde jag en gendarm säga till en kamrat: Se der är den der herrn som blef arresterad i går! Den ene af dem närmade sig derpå hastigt och frågade: aHvart ämnar ni er, min herre?o Jag hade emellertid mitt pass till hands och visade honom genast prefektens underskrift och sigill, hvarpå vidare undersökniogar och frågor uteblefvo. Jag har berättat något i detalj detta lilla äfventyr, emedan det visar, till hvilken hög grad misstänksamheten på sina ställen är uppdrifven i Frankrike. -Anmärkningsvärdt är dock, att uppsigten öfver resande på intet sätt är satt i system. Det är endast tillfälligsvis resande blifva antastade, och detta händer nästan lika ofta fransmän som utländingar. Jag trodde först vid min ankomst till Frankrike, att det var regel att alla främlisgar, såsom det hände mig ett par gånger, blefvo vid alla jernvägsstationer anhållna och ffordrade sina pass, men så var ingalunda förhållandet. Vid ankomsten särskildt till de större städerna ifrågakom ingen sådan ceremoni; På min hemresa passerade jag jemväl flera städer och tillryggalade dess. utom en icke obetydlig vägsträc a Tpostvagn och detta genon trakter der åtskilliga för-. svarsanstalter voro att iskttaga; men jag behöfde, sedan jag lemnat Apgers, icke vidare någon enda gång framtaga mitt pass, ehuru jag många gånger befann mig ansigte mot ansigte med miva vänner gendarmerna. Mina väg gick genom Bretagne och Normandie öfver Nantes, Reims, Csen och Le Havre. Jag hår ännu ett och annatatt från denna färd meddela, men som jag nu ståri begrepp att afresa härifrån! måste jag dröja dermed tills jag härnäst kommer i qvarter. C. E.