än på den unga italienskans arm och sade adt: p : Jag får ju lyckönska mademoiselle Nårdi? Silvias kinder: fingo högre färg och hennes bjerta slog häftigt. Hade ej lady John varit närvarande skulle hon troligen föremäds ligt frågat om ej äfven hon fick lyckönska miss Gray, efter hvad hon denna morgon bevitnat. Men deras värdinnas närvaro gjorde henne stum och hon tvingade sig att endast vårdslöst svara: re Ah, ni är mycket god — ni är alltför. od l e Och mr Lovell äfvenså, fortfor Ada till denne som just i detsamma öppnade glasdörren och kom in, från sitt samtal med: Charles Meredith. — Ni tillåter mig ju att äfven få lyckönska er? sade hon ochräckte honom handen med en lugn och. öppen blick. Mr Lovell som, med känga af att-han må: hända visat den unga damen rätt mycken uppmärksamhet — på sitt vis — kände sig: i första ögonblicket litet förlägen, tycktes änöv ej rätt återvunnit fattningen, då ban mottog den vänskapligt bjudna handen och tryckte den tillbaka. ! Silvia såg på dem med en min af otålighet och gick in i salongen, som befänns vara tom, --Hon undkom dock ej derigenom mr Lovell, ty ban följde straxt efter; ej heller undkom bon lady John och miss Just då han hade tagit plats bredvid Silvia, komma de båda damerna in; små Hvar har ni varit?, hviskade han ömt. Jag gick till trädgården för att söka upp er, men fågeln hade flogit.o R Det är ju fåglars sätt, att flyga, svarade Silvia. Mr Lovell strök sina polissonger och log. Detta var just hvad han tyckte om — som . han ville ha det; icke en stel och cirklad ung dam, utän en fästmö med lifligt sinne och fyndiga svar. nd Huru använder ni er tid? frågade Silvia och vände sig hastigt mot mr Lovell. Jag menar,, tillade hon då han sag förvånad på