naturlig och att jag varj fullkomligt beredd på att sådant skulle hända mig alla dagar. Aldrig tillförene har jag sett samladt på ett ställe så mycket lidande, som jag fick bevitna under de timmar jag väntade ibanhallen i Tours på afgången af det tåg med hvilket jag skulle afresa. I stället att tåget skulle afgå kl. 20 min. öfver 5, blef kl. ärmare 10 innan det ändtligen satte sig i rörelee. Dröjsmålet vållades at det stora tåget med sårade, hvilket först skulle afgå. Detta tåg, sammansatt dels af tredje klassens vagnar, dels af täckta godsvagnar med lösa träbänkar, upptog mer än hela banhallens längd och det fylldes efter hand med så många soldater, som vagnarne möjligen kunde rymma. Många ibland dem, hvilka voro sårade i en arm eller i hutvudet, kunde fortskaffa sig sjeliva fram till vagnarne, men andra, som fått sina blessyrer i benen, fördes mellan ett par kamrater, öfver hvilkas axlar de stackars krympliogarne lade sina armar, för att undvika att stödja de sårade lemmarne mot golfvet. En officer bars till waggonen sittande i en ländstol. Man kunde at hans sammanbitna läppar märka, att han led förfärliga plågor, men ban yttrade en-l: dast med dämpad röst till bärarne: douce-l: ment! doucement! För öfrigt kunde man här få se band och bindlar anbragta på alla upptänkliga sätt. Än var det hakan, än kinden, än tinningen, än nacken, som var sårad, och bindlarne, tör att hållas qvar, täckte understundom nästan hela hufvudet, så att knappast mer än ögonen voro synliga. De allra flesta tillhörde dock utantvifvel kategorien lätt sårade och de hade troligen kunnat sjelfva fortskaffa sig från slagfältet till närmaste ambulans eller jernvägsstation. Derföre, huru ohyggligt det än var att se så många sårade eller lemlästade menniskor samlade, kunde men icke utan rysning tänka på dem, som i den skarpa kö!d, under hvilken dessa dagars strider utkämpades, förblefvo liggande på slagfälten utan förmåga att bjelpa sig sjelfva, öfverlemnade åt sitt öde, under det striden, flyttande sig från trakt till trakt, oupphörligt fortgick, och ingen hade tid att tänka på dem, som blifvit lemnade qvar på de fält, som öfverskridits af den ena armen under reträtt, af den andra under förfö!iande. När jag eriorar mig det stora antalsårade, som passerade Tours redavefter de första dagarne af de strider Chanzys kår levererade under det han drog sig tillbaka mot vester längs stranden af Loire, och dertill betänker, att dessa strider fortforo oafbratet i tio dagars tid, derunder den tyska hären, som vanligen var den attackerande, väl kunde antagas förlora minst lika mycket folk som fransmännen, ofta troligen vida mer, så måste jag komma till den slutsats, att örlusterba på ömse sidor måste hafva varit ofantliga under denna långa serie af bataljer, hvilka, betraktade i ett sammanhang såsom en enda fortsatt drabbning, torde utgöra en bland detta krigs mest blodiga, mest gräsliga episöder. Det är i allmänhet mycket svårt att öfverkomma exakta siffror rörande förlusterna, ty hvardera sidan uppger vanligen sina egna mindre och motståndarens större än de i verkligheten äro, och för öfrigt säger man aldrig någonting om de många, som omkomma gecom sjukdom eller ansträngningar eller som på åtskilliga andra sätt gå för kårerna förlorade. Men man får någon föreställniog om den skala, i hvilken detta krig öder folk; då man erfar den uppgift, som jag i förgår, då jag passerade London, läste i det samma dag utkomna nummer af Times, rörande von der Tannska kåI rens förluster. Denna uppgift, som meddelades af den korrespondent, som åtföljer storhertigens af Mecklenburg och voa der Tanns högavarter, och hvilken således säkerligen icke framställer sakerna i en för tyskarne alltför ofördelaktig dager, gaf vid banden, att den sistnämndes. baierska armekår, som hade ryckt i fält med :30,000-man, hade efter striden den 9 December sammansmält till 5000 — säger femtusen man. Det här understandom yttrats, att den fransk-tyska fejden skall till sluts rent af antaga karakteren af ett utrotningskrig. Siffror, sådana som de nyss anförda, vitna, att man är på god väg att komma till denna punkt. Med stor förundran såg jag blund de sårade, som trängdes vid vagnosdörrarne för att söka sig en plats, äfven ätskilliga soldater, hos hvilka jag förgäfves forskade efter någon förbindning eller annat tecken, tydande på att de voro sårade, och hos hvilka jag icke heller kunde upptäcka någonting i hållningen och beteendet, som vitnade att de voro sjuka. Jag förmodade till en börjar, att de hade något uppdrag att tillse de sårade, men jag fann evart att de endast sörjde för sig sjelfva. Sedan min uppmärksamhet en gång blifvit riktad åt detta håll, började jag gifva akt på åtskilliga af dessa osårade soldater, och jag fann till min förvåning att detta för sårade afsedda tåg begagnades af rätt många, som tydligen voro fullkomligt friska och sunda, och det förefötl mig ganska besynnerligt, att de sålunda befunno sig på väg från krigsskådeplatsen i ett ögonblick då armen kämpade: ena förtviflad strid för att hejda den fiendtliga härens framträngande. Icke heller kunde jag upptäcka, att någon hindrade deras instigande i vagnarng eller att öfver hufvud taget någon kontroll utöfvades öfver dem, som inskeppade sig med tåget. Den förmodan, som uppstått hos mig redan vid åsynen af de många soldater, som jag hade sett ströfva omkring i Tours med gevär och packning, nemligen att de begagnade sig af villervallan ander striderna och återtågen för att aflägsna sig från sina kårer och sätta sig i säkerhet för vidare farligheter, förstärktes mer och mer at hvad EL mm a AR ns