och säg med grym skadefröjd Ada midt i ansigtet. Lady John har redan sagt mig det,, svarade miss Gray med fullkomligt lugn. Lady John steg upp, tog Adas arm och yttrade kallt: Miss Meredith ser mycket trött ut;;kom, min bästa Ada; det blir kanske bäst att vi lemna henne i fred. Dessotom är tiden snart inne för frukosten. Miss Meredith, som gerna skulle velat hålla miss Gray qvar och plåga henne, kastade en hvaes blick på lady John, som alldeles likgiltig för hennes missnöje gick ut med sin ucga vän. Madame de FIEpine vet naturligtvis ej hvad som händt här, sade hon, då de kommit till trappan. Jag undrar huru länge kon tänker låta mig behålla mademoiselle Nardi? Högst angenämt att ha dessa förälskade personer i sitt hus, det får jag sägal Miss Gray svarade blott med några vanliga fraser. Hon var för fiot uppfostrad, hon hade för mycket varit tvungen attiakttaga det passande, för att förråda sina känslor, men de voro icke dessmindre ganska bittra. Miss Ada Gray hade undsluppit det öde som drabbar de festa qvinnor. Då hon var aderton år, hade hon älskat, — om icke lidelsefuilt, så åtminstone sannt, en ung man, hvilken först kallt och beräknande sökte hennes kärlek, samt derefter lika kallt vände henne ryggen. Det var blott en alldaglig händelse och miss Gray hade klokhet nog att icke klaga. Ganska få hade reda på denna episod från hennes första ungdom. I ett stilla landligt hem väcktes hennes kärlek till lif; der kämpade han äfven ut sin bittra lödskamp. Sedan var hon sig åter lik, bivistade baler, supeer och picknicker, alltid lika : ntagande. Det var ju naturligt att hon skulle önska göra ett godt parti, att miss Gray jnskade sig en angenäm, rik och välboren van! Mr Meredith skulle hon gerna tagit, vm han hade velat ha henne, men mr Lovell ;ehagade hennöe ännu bättre, ty han var re