ter henne vände sig miss Meredith tvärt mo mrs Green och sade med sin naturliga, kail och hårda röst: Green, lilla Nardi säger — hör du mig Green ?, Ja, miss Meredith, det gör jag vicst. Nå, så låt då bli att titta efter den de flugan; låt henne surra i fred. Godt; lill Nardi säger sig ha sett Charlie vid slotte denna morgon. Ah — verkligen! inföll mrs Green met en blick af djupt deltagande. Ja, det gör hon. Och hon såg honom sällskap med den här baksluga Ada Gray som nu gick för att skaffa mig hans adress Förstår du nu, Green?, Mrs Green förstod att mr Meredith icke ville träffa sin kusin och hon sade det. Ja, men vet du också hvarför han ej vil träffa mig, Green? Säg, vet du det? Mrs Green erkände ödmjukt att hon ickt kunde fatta bevekelsegrunden till ett så be synnerligt uppförande. Då skall jag säga dig det, ty jag vet de ganska väl, återtog miss Meredith förbittrad Hans älskvärda syster behagade gifta sig med en erkeskälm och han har pu, tack vare en nedrig affär, råkat i en obehaglig ställning, ur hvilken min ärade kusin önskar bjelpa upp honom, utan att jag skulle få veta det, eller åtminstone utan att derom rådgöra med mig. Men om han tänker kasta bort sina pengar på denne eländige, franske äfventyrare,, tillade hon med gnistrande ögon, och sedan göra slut på mitt arf, så bedrar han sig ganska mycket — ja ganska mycket, det kan jag säga dig, Green. Mrs Green såg bestört ut, men teg visligen. Miss Meredith satt ea stunt tyst och rufvade ötver sin lidna oförrätt. Hon yttrade derefter med förändrad röst: Den här listiga Gray kommer nog snart med Charlies adress. Vänta tills hon kommer och då hon har lemnat mig den, så går du till slottet — tag dig hvilken pretext du behagar och laga så att du fär se Charlie.