tillstånd af hungersnöd, som slutligen förorsakad fästuingens uppgifsamde. En militärförfattare i Schlesische Zeitun; söker att bevisa, att Paris uthungeng skul: kosta preussarne flera rmenniskolif än et bombardement med åtföljande stormning a den franska hufvudstaden. Bland anna skiver han: Icke endast från vår 6. kör utan från alla båll af cerneringsarmåt hafva vi erhållit meddelanden från trovärdiga, tappra och kuoskapsrika personer hvilka alia påveka och erkänna de svårigheter, som våra trupper mäste utstå på sir förpostijenst, och de ansrä: guingar och försakelser som våra soldater mäste undergå. Er högt appsett officer skrifver: Om jag skulle sammeanräkna sil den tid af fara, som mina mest ex onerade regexenten varit utsatts för vid Metz, Sedan och på våra ströfråg. — till hviiget resultat skulle jag komma? Jo, till endast tre timmar på sin höjd. Och hvad är detta mot den ofantliga fara, som mången tili häften bortglömd infanteribataljon under loppet af de gesaste tretton veckorna upplefvat utanför Paris. Under de 9 dagar, som en ef dem icke var på förposttjenst, har han en gång tillbringat nio och en amnan gång sexton ti r i en våt graf, hvisken han, iör aen häftiga granateiden och för att vara till hauds vid ett oväntadt utfall, icse fick lemna. Derefter komruo tre dagar törposttjenst, och under dem 21 timmar af dot häitigaste granatregn. Manskapet skickad-s till större delen ned i hr N: källare, offio-rarae stodo som vakter på barrikaderas. Batajonen ied tå förlaster och, så nycket jig vet, har han icke erhållit något kors. Men dass tappraste kartar, hvilka skulls hafva skrattat, on man sagt dem,att menniskar eger nerver, darrade till slut som asplöf, då ex dörr knarrade, eiler då en stol flyt ades. Mensklig kraft och vilja hatva också för den tappraste en gräns. Alia förbötfva vi menniskor.. — I en annan skrif velse heter det: Belägriugen af Parisska!l icom atgången af äret kosta betydliga offer at meuvniskoiir; hvad kulorna tega är i ect krig allud miosta antalet; bland de tängna fråm Metz är dödiigheten tre gänger så stor som bland dem, som togos vid Sedan; tyska hären utanför Paris lider lika mycket som fransmännen i Metz Våra trupper utanfor Dijoa och Orieans äro sannerligen att afuudas — — — Indep. belge för den 22 dennes 2 förfha följande egeodsmiiga sätt att sprida tförffrausmännen gyocnssmma underrättelser Biven i landssträckor, som tyskarne hålla ::besatta. Dot fiones — heter det i det belgiska. bla det — i en liten stad i Elsass emstidningsredaktör, som trenne gånger i veckan spelar ett djertt spel med den kommendant, som den tyska gener-.lstaben satt örver honom. Denoa komsvendant känner icke något nera språk än sitt egst. Men den hlia stadens tidning tryckes på de båda språken, tyska och franska. Kommecdanten, gom erhåliit all makt och myndighet, har icke glömt aut göra sig till censor öfver den allsänna meDiugen. Han läter alla morgnar bära till sig Örsta numret af ortens tidning. Han äser den tyska afdelningen, fioner den riktig och insomnar åsnyo, rökande sin stora porsinspipa. Han vet ej, att den franska a!delningen icke alltid öfve ensstämmer med len tyska. Så läste man härom dagen i den ifrågavarande tigningen: (Tyska spalten.) (Franska spalten.) Parisarnes sista utfalll Den 29 och 30 Nov. ar blott gjort blokadenläro två ärorika dagar för wunu strängare. De hafvalden unga armån i Paris. lifvit obyggligt slagna Sachsarne och wärtemf de oförskräckta wärbergarne hafva lidit oere bergarne. Hans Maj:t hörda förluster. Det var onungen sf Preussen hög tid, att preussarne lar teiegraferat detta till kommo dem till hjelp. Fsttoing Augusta.. General Ducrot har hallit sin ed, och denna gång skall konung Wilhelwa ej skrifva till drottning Au: gusta. TCO RAR