sig göra genom årliga afbetalningar, fortfor han, utan att synas märka mr Lovells förvånade min. Jag hoppas att ni, oaktadt detta förbehåll, skall ingå på vår plan. Lagen skulle utan tvifvel straffa den man, som så nedrigt har bestulit er; men pengarna voro i alla fall förlorade, och vände ni er till lagen, skalle ni inte återfå ett öre af edra fjorton tusen pund. Nej, nej, detta är dårskap, sade mr Lovell, som så småniogom återkommit från sin förvåniog och talade i sin likgiltiga, godsinnade ton. Hvad har ni att skaffa med den karlen? — dessutom tror jag inte att jag skulle söka lagens bistånd, tillade han och sväljde en lätt gäspning. Jag har den säkra öfvertygelsen att detta blott skulle skaffa mig besvärligheter på halsen... kanske skulle jag inte så lätt slippa från herrar lagkarler D.n Mycket möjligt; derför litar jag så mycket mera på att ni bifaller mitt förslag. Be-! loppet är så mycket större än hvad jag förmodat, att flere år torde åtgå för dess återställande; men detta kan dock ske; och ehuru ni naturiigtvis får vidkännas allvarsamma obehag, skall pi likväl, som jag hoppas, inte förlora något. Mr Lovell strök sina polissonger och såg villrådig ut. Men, så säg mig då, började han, hvad har pi att göra med denna affär? — hvad har någon att göra dermed? Jag har jua aldrig anmodat hvarken er eller er styffader, eller madame de IEpine om någon garanti. Visst inte; och om min syster dog i morgon dag, skulle hvarken hennes far eller jag lemna ett öre, för att dölja hennes mans vanheder, men för hennes skull äro vi villiga att göra uppoffringar. Men dä fordra ni af mig att jag inte skall sagsöka honom? Naturligtvis. Mr Lovell strök åter sina polissonger. Han var rik och han var van att följa siva egna ;ofalls Det kunde behaga hopom att anita lagen, det ktinda beHaga kötivm att icke