Aftonbladet – 28 december 1870, sida 3

Då derföre mr Meredith, lugnt återtog: Får jag således lita på, mr Lovell, att ni bitaller mitt förslag?. Så strök mr Lovell sina rolissonger och svarade långsamt och ovilligt men ganska tydligt: Ja, jag måste det väl; men jag kan ej säga att jag gör det med synnerligt nöje. Jag bör då känna mig så mycket mera förbunden för ert medgifvande, sade mr Meredith leende. Jag skall göra miss Meredith ett besök, och sedan kunna vi, om ni bebagar, uppgöra saken mera detaljeradt. Mr Lovell bat sitt bifall och derpå -.skildes de åt. TRETTONDE KAPITLET. Lady John var en verldsmenniska. Hon kuode visserligen ej göra anspråk på att i politiken bekänna sig till non-interventionsprincipen, men ingen regering har med mera grace underkastat sig en fait accompli än lady John. Det kostade henne intet bemödande att vid nuvarande tillfälle, antaga en förbindlig och lyckövskande ton. Då mr Lovell ej ville ha Ada Gray, så var det ingen hjelp derför; och då han ville ha Silvia Nardi, så blef den tillkommande mrs Lovell en helt annan person än förat. Då således mr Lovell hade gått och Silvia i förstugan sammanträffade med husets herrskarinns, yttrade denna heit artigt: Ja, min bästa mademoiselle Nardi, ni har således vunnit det stora priset. Jar, svarade den uvga flickan lugnt, jag bar, som ni säger vunnit det stora priset, efter mr Lovell är ett sådant. Min bästa vän, — är han inte ung? ser han inte bra ut? är han inte hyaglig? — och så rik derjemte. Hvad mera kan ni begära? Intet, svarade Silvia lakoniskt. Jag är mycket lycklig, lady John. Det bör ni verkligen vars; men ni ser inte så ut. Jag är trött och sömnig,, sade Silvia litet b-älig.