skuldförbindelser till er... fyratusen femhundra pund. Tillåt mig fråga om denna saomma, hvars storlek äfven min svärfar bekräftar, är riktig? Mr Lovell såg besvärad ut. Hum... nej, inte alldeles., sade han. Atminstone hälften ? Hm... nej, inte alldeles det heller. Mr Meredith bet sig i läppen. Tillåt mig fråga huru mycket han erhöll afrer? Såder omkring fjortontasen pund. Låt inte det oroa er, tillade han godsinnadt. Jag kan gerna säga er att jag ämnade anklaga honom inför domstol, men då han inte NM någonting, blir det kanske bäst att låta 1. Den skurken!... den lågsinnade, oredlige skurken!s yttrade mr Meredith mellan sina sammanbitna tänder. Hans ögon lyste som eld, hans ansigte var dössblekt, till och med läpparne voro hvita. Mr Lovell betraktade honom med både förundran och en liten känsla af afund. Han hade funnit det ytterligt obehagligt att genom anvan persons bedrägeri mista sina pengar; han hade äfven väntat att finna ett visst intresse nti att kalla lagens biträde till bjelp mot monsieur de VEpine; men hvarken penningförlust eller rättegåvg skulle förmått lifva honom ech försätta honom i en. sådan oreda, som den hvari han nu såg mr Meredith. Han fann sig hafva skäl att undra på hvarför den sistnämnde tog så häftigt en sak, der hvarken hans namn eller förmögenhet stod på spel. Fjortontusen pund! upprepade mr Meredith efter några ögonblick. Jag vill hoppas, mr Loveil, att pi inte skall förlora en så betydlig sucma. Tillåter ni mig fråga huru han kuude komma i tillfälle att mottaga så mycket pengar af -er? Hm, det är inte precist roligt att gå igepom den saken ännu en gåvg, genmälde mr ML och. såg högst besvärad ut. Hanp föll tal för mig qvh kaptenen om sin pergs ölja — vi skulle Hi rå käpitalet, ni