Aftonbladet – 27 december 1870, sida 4

i stället för oroande, gvalfolla minnen. Hvad betydde ett testamente? Det kunde lätt ersättas af ett annät. Stor sak i testamentet! stor sak i miss Meredith! A!lt ekulle bli godt och väl bara Josefine kom hem! Åck, jag har handlat mycket tanklöst och illa, sade hon för sig sjelt och skakade på hufvudet åt sina egna fel och brister, men jag är straffad derför. Dä jag åter får se Josefine, skall jag linda mina armar kring hennes hals och med en kyss söga henne att jag är bedröfvad. På något vis — jag vet nu inte rätt, huru, skall hon nog åter göra allting godt igen; miss Meredith skall ändra sitt testamente, Ada Gray skall gifta sig med mr Lovell eller någon annan och vi skola alla bli lyckliga — ack! så lyckliga! Morgonen var så skön, lifvet var en så herrlig gåfva; — blotta känslan deraf fyllde Silvias hjerta med hänförelse, Henres unga fantasi målade åter framtiden i ljusa färger. Hon skulle studera emedan han önskade det, hon skulle aldrig mera plåga honom med sina bpndrafaldiga dårskaper. Nej, nu skulle hon blifva god, mycket glad och ödmjuk som ett barn. Hon gjorde icke framtiden några vidare frågor — det var sällhet nog av ia arters Charles Meredith, att få vistas i samma hem som han, att veta sig wssal och att älska! Silvia hade satt sig på en bänk i lindallån. Hon höll känderna sammanknäppt2 kring sina knän, hennes blickar voro riktåde åt den blå rymden rätt framför henne och tankarna voro fjerran, då genom den underliga känsla, som utan både ögats och örats bjelp synes ega förmåga att varna oss, hon blef uppmärksam på en persons närmande. Hon såg sig om; Ada Gray gick med lätta steg på andra sidan om lindarna framåt