Aftonbladet – 27 december 1870, sida 4

och intagande bustru samt en bet ;dlig förmögenhet. Ej underligt om hop skulle bli glömd! Hon bade blott ungdom, ett patriciskt paren och en osäker förvänts n af tjugntusen p. st. Men då hennes mir,ne återkallade den sista tiden, — då hon nö agades evkänna huru ofta hon lagt sin känria idagen, brunno henneg kinder af barm och blygsel. Jag kan ej uträrda det, tänkte hon. Jag vill inte uthärda det! böjde sig ett smärtans rop ur hennes trotsiga hjerta. Hon lemnade sin plats i nichen och utan att vårda sig om snärjväxterna, som sleto sönder hennes klädving, banade hon sig en väg till porten i muren, som ännu stod på glänt, liksom då Silvia nyss gick derigenom:. Med hastiga steg skyndade hon id i laciy Johns trädgård och framåt lindtlån; der hifvet för en kort stand sedan ba de synts henne så skönt. Då hon kom till, springbrurnen, yttrade en röst artigt: God morgon, mademoiselle Nardi.n Silvia hade gått frar. åt med blicken riktad mot marken. Bon såg långsamt upp, alltför djupt upprörd. för att känna någon öfverraskning. Mr Lovell stod framför henne, leende, vördnagsfvil och med ett uttryck i sitt ansigte som tydligt sade: Jag står inför den, som skall bestärma öfver mitt öde. Silvia såg på honom utan att tala och hennes kind fick högre färg, hennes ögon högre glans, Der stod han, den gode, den redlige, den vackre och rike man, som älskade henne, — han, som hvarje qvinna önskat vinna, men alltid förgäfvea, Mär var ett tillfälle till en stolt hämd på den otacksamme. Må han kom-. ma och finna henne som mr Lovel!s trolofvad.e. Utan ett ord och — ack! utan en rätt 89:0sad tanke räckte hon ut sin hand och ade den i hang, (Foöcts.)