Aftonbladet – 27 december 1870, sida 4

asia, bestämda fotsteg, de närmade sig, Ada räckte leende fram sin hand; mr Meredith kom emot henne. Utan att yttra ett ord, bjöd han henne sin arm och de gingo vidare. Han skall nog återföra hence hit, tänkte Silvia och förblef der hon var. En halftimme kunde hafva förflatit, då Ada Grays ljusa iommarklädning åter syrtes mellan träden cb, som Silvia anat, var mr Meredith vid hennes sida. De stannade och talade, men ;å sakta, att Silvia ej kunde höra ett ord. Hon såg blott deras ansigten, med ett uttryck 10 djupt allvar vända mot hvarandra och hon kunde ej draga mera äp en slotsats at letta tidiga möte på en så enslig plats. Efter D stund gingo de åter bort. Detta var allt, nen det var nog för Silvia, för det sydländska blod, som flöt i hennes ådror. Hon förnådde icke gifva mer än en tolkning åt mr Merediths tydligen förhemligade besök på slottet och hans möte med Ada Gray. Hade mrs Green redan för henne yppat iönebållet sf miss Merediths testamente? Kanske hade on förat förkastat hans anbud, men nuänrat sig och sagt honom testamentets meing. Uppgjorde de två nu sina planer för ramtiden? De voro nära slägt, de voro väl oekanta, — intet hindrade dem från ett uppiktigt meddelande till hvarsadra. — Dessa issningar, hvilka hvar för sig voro orimliga ch vilda, jagad3 jikväl hvarandra i Silvias pjerna. hvilka föreställningar äro väl för rimliga, att ej svartsjukan skall anse dem antagliga och möjliga? Jo,så är dets, tänkte hon och kände sig intagen af den djapaste sorg; de skola lefva för hvarandra, hvarför skulle de ej älska hvarandra? Hon kunde icke beklaga sig; hon hade intet att förebrå Charles Meredith. Han hade antagit den frihet hon återgifvit honom och denna frihet skänkte honom en ung