Aftonbladet – 27 december 1870, sida 4

äfven varit, men låset var gammalt pch dåligt; i sin brådska bade miss Gray icke läst porten bättre än att den åter gått upp, och då Silvia kom fram stod den på glänt. Silvia sköt upp den, men så sakta att de rostiga gångjernen kvappt gnisslade; bon fortfor derefter att gå tyst och snabbt framåt den stig som var henne så väl bekant, till des; hon åpyo öck se miss tirays Jjusgröna morgonklädning! mellan de unga träden. Ada stannade hastigt på en plats der två vägar möttes, af hvilka den ena gick rätt framåt slottet. Hon tycktes vänta på någen, och det märktes väl att hon brdvek mera öppna platser, der hon lättare kunde blifva bemärkt. Silvias hjerta slog så väldsamt, att hon nästan tyckte sig vilja qväfvas, Hon höll ingen räfst med sina egna tankar; hon frågade icke sig sjelf hvad rättighet hon hade att utforska Ada Greys hemligheter; hon banade sig en väg genom buskspåren. Den vildmark Silvia bade skådat, då hon första gången från lady Jobns trädgård begaf sig till slottet, var nästan oförändrad. Den lilla källan sorlade ännn i det täta snår af rapkväxter och bnskar, som under en mängd ar år fatt otpktade uppväxa; gångstigen hade blott blifvit afröjd, så att den pu bildade ett hvalf, Silvia tog najadens niche till sitt gömställe, Den välgörende nymfen var lika trogen i sitt kall nu som förr; en klar vattenstråle föll ur hennes urna i en basin nedanför henpps marmorfötter, denna stund. Fueom för bundra är tillbaka. I 7 semna inneinicken hade en liter tagel byggt sitt bo och flög Siotg Omkring Silvia, hvilken stum och orörlig men med den mest spända uppmärksamhet, gömd inne i den duvkla grönskan, observerade Ada Grays lugna, vackra gestalt. Hon behöfde ej vänta länge, Hon hörde