Julnatten. — Kör. Nu börjar den svöiga stormen sin färd e Kring dalar och 1;Xll uti norden, Och brasan, hon flammar i fladdrande härd, Och ljusen de brinna på borden. Ty julen är kommen, den älskade gäst, Han kom ifrån himmelen neder; Den fattige reder sin stuga till fest Och halmen på tiljorna breder Guldlockiga små Så väntande stå, Och klockorna ringa, Och bjellrorna gå, O, juletid! O, barndomsfrid uti norden! Btjerngossar : a) Vi sutto i mörkret, förtyngde af qval, Vi suckade sorgsna och tunga, När låter du, Herre i skuggornas dal Ditt anletes herrlighet ljunga? b) Och WvsTen, han sände sin eviga skatt, Han säcde vc hoppet i nöden; Ty ljuset är födv ! den mörkaste natt, Och lifvet har upostatt ur döden. e) Vi sågo det ) I Bethlebems sky, Vi tända vår stjerna För städer och by. O, juletid! O, barndomsfrid uti norden! Kör: Nu bygger den frostiga vinter sin bro Pa siöarnes blånande vatten; Den tros:ande få!e med klingande sko, Han ilar till xyrkan i natten. Långt lin vill han åka, det bästa i byn, Och ungmön, hor rodnar vid färden, Och stormarna hvina vid himmelens bryn, Och isarna braka på fjärden. Men strålande skön I psalmer och bön Står kyrkan derborta På kullen vid sjön. O, juletid! Q, barndomsfrid uti norden; Furornas sus. Der susa faror för nordanvind: Vi skåda så längt, all jorden är skön, Men vida, vida Finns ej ett land, som vår nord. Ar er RS te SATTE