Aftonbladet – 27 december 1870, sida 4

en gångstig. Det var ännu ganska tidigt, — så tidigt att Silvia förundrade sig öfver att miss Gray Tedan var ute; hennes förundran tilltog, då hon såg den smärta gestalten med hastiga, jemna steg skrida vidare framåt, utan att se hvarken åt höger eller venster, som en person, hvilken har en plan och ej vill lata störa sig i dess utförande. Silvias första tanke var alt nägonting ar vigt hade inträffat och utan att besinna sig :om det lämpliga i sitt sätt, steg hon upp och följde bastigt efter. Men hon stannade snart åter. Miss Gray gick fram till den lilla porten i trädgårdstonren, som skilde lady fohns egendom från madame de FEpines; vid porten stod mrs Groom och väntade med nyckeln i handen. De vexlade några ord; miss Gray öppnade dörren och gick in, mrs Groom återvände till lady Johns hus. Silvia hade med egna ögon sett detta och likväl föreföll det hedne alldeles ofroligt. Kunde Josefine vara återkommen? Trodde mrs Gröom att Silvia ännu var uppe hos miss Meredith? Hade någon ny olycka inträffat? Hennes ansigte uttryckte alla dessa frågor, då hon gick emot mrs Groom och ångestfull stannade framför benng. Hvad är det? sade hon, Mrs Groom stirrade på benne och svarade ej. Hvad har hävdt? Något måste ha händt? Ingenting som jag vei, svarade mrs Groom helt lugn och fortsatte sin väg framåt boningshuset, lemnande Silvia harmeen och bestörk. Här var en hemlighet som doldes för henne, ep hemlighet, för hvilken miss Gray icke var främmande. Men jag vill veta mera! Jag vill veta allt! tänkte Silvia vred, och ntan att vårda sig om ifall mrs Groom såg henne, gick hon tillbaka till gångporten, glömsk af att den troligtvis var stängd. Så borde den