VELRNGEN, UTI IVIIG IVV UL UTN BUNAIU Vv BRVIVR. ——LN Ångbåten Sofias första färd österut. (Korrespondens till Aftonbladet.) Wisby hamn, julafton. Det är med afsigt som jag ej i rubriken å detta bref utsätter Sofias bestämmelseort Baltishport, ty hon kom verkligen icke dit, utan hamnade i stället i Wisby, Gotlands mimnesrika hufvudstad. Horu denna egendomliga metamorfos försiggick, skall jag nu hafva nöjet närmare beskrifva, i hopp om att detta kan vara af något intresse för ett större publikum, alldenstund den bana, som Sofia var bestämd att bryta, var alldeles ny och försöket ju skulle lägga i deagem möjligheten af en regelbunden vinterpostfart emellan Sverige och Ryssland via Baltishport. Den 17 Dec. lemnade Sofia, förd af kapten Höggrer, vid klart, fastän något kallt väder, Skeppsbron kl. 7 om morgonen. Utom kaptenen och besättningen samt betjeningen medröljde sex passagerare, nemligen tvenne sjökaptener, den ena nyligen gift och medförande sin urga fru, en affärsman och en vetenskapsman samt en fru till en af maakivisterna. Tre af passagerarne voro bestämda att resa till Helsingfors öfver Petersburg, hvilken väg, om allt går väl, är båds billigare och beqvämare än att resa öfver Grisslehamn och Abo Utan vidare äfventyr kom Sotia genom svenska skärgården och ut till hafs samt befann sig söndagsförmiddagen midt i Finska viken och gjörde ett försök att inlöpa i Baltishport. Men Finska viken var mycket ogästvänlig denna dag, ty en svår tjocka låg längs södra sidan af densamina, som gjorde det omöjligt att hitta fram. Kaptenen beslöt då att gå upp mot finska kusten, der tjöckan syntes glesare. En ganska stark nordostblåst gjorde det äfven vådligt att gå mot estländska sidan, hvaremot finska kusten låg i lä. Kölden hade begyont att skärpa till i ganska hög grad och Sofia höll på att beklädss med is. Omkring kl. 4 fick man sigte på land, sannolikt någon ö emellån Utö och Hangö, men emedan det redan började mörkna, så ville kaptenen ej gå emet land, utan beslöt sig att ligga bi utanför, i afeist aft pejla eh af fyrarne Utö eller Har ör att sedan sätta kurs på Balkishport. jande morgon hade kölden emellertid skärpt till, så att termometera visade 17 gr. Celsius och islagret på Sofias fördäck bade i betänklig mån ökats. Samtidigt försiggick en egendomlig företeelse rundt omkring oss: hafvet ångade sisom en kokande gryta och omgaf Sofia med en ogenomtränglig tjocka, hvilken förhindrade all tanke på att inlöpa i hamn. Den ifrån vattset uppstigande ångan höjde sig ej fögre än till vågot öfrer masttopparne, der lofien fortfor att vara klar, men detta var mer än tillräckligt att hindra vår färd. Aterstod således ej annat än att lägga bi och hålla skutan fri från is. Sofia, som skurit sina lagrar på 1868 års svenska polarexpedition, tycktes med ott visst förakt se ned på de små men branta och tvära sjöar, som Finska viken och Östersjön hade att erbjuda henne. På den nämnds expeditionen prisad som en ypperlig båt i sjö, visade hon nu äfven dessa sina goda egenskaper, oakvadt hennes isskrud allt mera ökadesitjockek. Belägenheten innebar ej ännu någon egentlig lifstara, men var i högsta grad be-: svärlig genom dena starks kölden. Mauskapet, som hela tiden måste arbeta med att skaffa bort is, led alldeles ofantligt ochi synnerhet den, som hade den svåra uppgiften att styra. För den, som känner Sofias ineduing skall väl detta förefalla besynnerligt, ty hon är försedd med ett propert styrhus på midten. Detta kande dock ej mu begag128, emedan den akterut gående kettingen rög fast, utan att det var någon möjlighet att hålla densamiba rörlig, oaktadt flera ansträngningar gjories åt detta håll. Rorsmannen måste således stå akterut, utsatt för köld och blåstoch tvungen att ständigt hållarodret i rörelse, för att hindra ketringens fastfrysande på ratten. Följden häraf var att stora rvärigheter uppstodo vid att shålfa kursen, och det är denna oroständighet som förklaar hvad som sedan isträffade. Såsom ett vevis på den fara, som torsmannen hade att itstå, är att en af folket erhöll en icke obeydlig kylskada på ena kinden. Lag Vi skola nu iemna Sofia midt i Finka vikop, ruliande ock vräkande, såmt göra tt besök noder däck, för att se till, huru assagerarae hade det. I salongen råler förödelsens styggelse, ty här ligga ullvräkta bord ech nattsäckar i broderlig örening med satolsr och kolboxsr under et att sjösjakan asställer sina härjninar här och der i hytterna. Man kan änka sig att det gick hårdt på då en ber rötvad sjökapten ej kuude uudgå att gifva in tribut åt Nepten, som i vredesmod lät! itt anhang rasa fram emot, och ibland öfar Sofia. Oaktadt dock sjösjakan var svär, å öfverträffades densamma vida af den från 5ofias polarfärd bekanta potatissjukan, sora storedde sina härjningar på det mest svåra, hora något komiska sätt. Det varisyonerjet den qvinliga delen af Safias befolkning, SITEN SITESEEKER Men. min bästa — hon behöfver intel