nagg bredvid miss Merediths hand På täcket. Hon återtog derpå sin plats iländstolen och börJade häftigt gråta, Detta var således priset på hennes körlik till Charles; Meredith, för. osten ar en betydlig förmögenhet som skulle kunna skänka honom oberoende och åN8sen. de. På billigare vilkor kande hon icke blifva hans — hårda vilkor för en vag flicka med stolt. sinne, Jag skall aldrig tillhöra honom — aldrig! tänkte Silvia och borttorkade sina tårar, Men stod det i bennes m kt, att bestämma ötver mr Merediths framtid, om han skulle ega rikedomar eller törbiifva fattig? Var det så visst, att han med kännedom af sin despotiska kusins önskan, sjelf vore villig att försska rikedom, för att ega Silvias kärlek? Hvad visshet hade hon att han ej redan i tysthet bade fogat sig efter misg Meredithg vilja och förlofvat sig med Ada Gray? enna tanke fyllde hennes hjerta både med sorg och svartsjukans bittraste ängest. innet, denna skonlösa åklagare, framstod tillika och visade Silvia många. bilder ur det förflatna, — den lidelsefulla oro hon yppat; då fara hotade honom, den ömhet som ovil-korligt gifvit sig tillkänna urder denna tid, de hundratals tecken hon gifvit af en känsla som måhända då redan hvarken var värderad ller besvarad, — hon -kände sig. färdig att lö af blygsel vid dessa tankar, Men Silvia fick ej länge tillfälle att öfverlemna sig åt dessa qvalfulla föreställninsar, Miss Meredith drog ey djup suck och vaknade eamt såg sig omkring. Silvia förblef welt stilla, Den sjuka tittade ifrigt efter ina nycklar, grep dem hastigt, skramlsde itet med dem och gömde dem under huf. udkudden. Har ni släppt in någon? frågade hon ned skarp röst. o Jag har inte öppnat för NågOon, svarade ilvia. Har befinner ni er denna Morgon, niss Meredith? Iila, ganska illan, jämrade sig den sjuka. Jag vill ej taga mera oj ium; det ger så ysliga drömmar — hu, si rysligaln,