mat en mörk bakgiund: Hon sökte förg ves uppfalta tafian tvdligaro och under det hon höll blicken spärd, blefvo Fgönes Öga småningom allt tyngre och tyngre. Utan aving om att en försåtlig fiende smög sig allt.närmare, ansträngde sig Silvia för att hålla sig vaken och nästa mint 0 non djapt, : : Var hvad som nu följde blott en dröm, eller var det verklighet? — Fantastiskt som drömmen, egde det verklighetens klarhet. Silvia tyckte sig efter ett djupt mörker utan tankar eller bilder åter vakna till ett slags medvetande, Hon hade reda på de omgifvande föremålen, — miss Meredith i sin bädd, nattlampan på bordet, den hvita nunnegestalten på väggen. Hon såg på henne och undrade hvad bon skulle der att göra. Hvem hado fört dit henne? hvad gjorde hon ilady Johns hus? Öch medan dessa tankar föresväfvade henne, fann hon sjelf huru orimiga de voro och sade till sig, såsom vi ofta a under drömmen: Nu drömmer jag: ch just då bon kommit till deppa visshet, kom henne en sakta knackning få dörren att tänka: Det knackar. Jag är således ändå vaker, Men det ver förgäfves hon bjöd till stt tala, alt fråga: Hvem är det ? eller att, glömsk af miss Morediths tillsäBele, föpa kom inn. Hennes tunga var bunden. :Åter ljöd knackningen, men hon var stum, Dörren öppnades sakta och rs Greens runda ansigte tittade in, Efter ett ögonblick kom hon in i ramnt Och henues sick, som alltid voro mycket tysta, höres icke alls på det mattbelagda gollvet. Hvad vill hon? tänkte Bilvia; är det BOrgon 2n Klockan på spiselkransen slog fem och al henne svar på hennes fråga. Så tidigtla, kte Silvia ånyo, och då hon tänkt detta, en bredde sitt mörker öfver hennes ögon. Men såg hon icke, så hörde hon ärnu — tt skrammel sf nycklar, knäppningen ar ett a :s som öppnades, ljudet af Päpper som uppörsvann åter mrs Greens ansigte och sömecklades, Derpå bief det tyst, men denna