att ett lefvande väsen mera ö i rummet. Oaktadt detta bevis af den sjukes närvarc smög sig öfver Silvia en dyster känsla a ensamhet, hvilken hon, ebura förgäfves, bjö till att förjaga. Ei par vaxljasisiliversta kar hade biifvit för hennes räsning satta Pp ett bord med en röd duk, och en uppslage bok, hvari miss Gray hade läst, tycktes vänt på Bilvia. Hon tog boken, läste ett kapite ach sköt den ryssete ifrån sig, Det var e berättelse om ett begånget mord. Jean Va rot sted ännu alltiör klart för Silvias minne för att ett dylikt ämne konda locka henne Hon latade sig tillbaka i stolen med en eucl af trötthet och otåligbet. På detta sätt förgick tiden tills klocka slog elfva — endast sifval Hyr skulle hol konna stå ut hela natten? Ljad at röste kunde då och då förnimmeas från galongen nedra våningen; vid tolftiden upphörde de Sällskapet skildes för aftonen; under en fjerdedels timme hördes dörrar till sofrommer öppnas och åter tillslutag, derefier rådde tystnad öfver hela buzet och nun först började den rätta vakan. Miss Meredith bade vändt sig ifrån väggen. Hon andades tungt, som då men lider plåga eller-af elaka drömmer, och med både för våning och medömkan såg Silvia att hon höll giva nycklar hårdt slitna i banden. ö Hon är mycket rik. Jsg får väl också tjogutusen pund,, tänkte den unga flickan, men ännu är jsg ganska fattig. Derför beöfver jag också inie stänga min därr för någon och bedja, en främling sitta och vaka öfver mig; ej helkr behöfver jag bålla minga vyctier så föst, Lksom lag fruktade att en tjuf skulle komma och bestjäla mig! För den fattiga ligger en tröst i sådsna onkar och så fovn äfven Bilvis op. Hon sände medlidande med riss Meredith och vörjade betrakta en tafla rå väggen midt remför henne. Den var målad ar någon pansk konstnär och förestälide en bedjande åvna, men Kilvia såg endast den hvita rögten och de sammanknäppta händerna hon fannit