TEKOLA den 27 Dec. I L Hvad gäller kriget? Det är icke alldeles! öfverflödigt att framställa denna fråga och l! söka tå densamma rätt besvarad; ty äfven inom de kretsar, der man hyser de varmaste ! och uppriktigaste sympatier för Frankrike och den Iifligaste önskan att detta förfärliga krig ! snart måtte taga ett slut på ett för Frank! rike drägligt sätt, synes man understundom l: icke ha riktigt klart för sig, hvarom fråga !! namera är, hvad det är, som man pu egentligen kämpar om. Man bhörer någon gång ungefärligen föl-!1 jande resonnement: Det är visserligen myc-l: ket hårdt, om Frankrike skall förlora Elsass )! och Lothringen; det är upprörande att tänka ! sig, att dessa länders invånare mot sin vilja j: och till sin stora sorg och förtviflan skola ! ryckas från det fosterland, vid hvilket del! hänga fast med själ och hjerta; men krigets : fortsättning kan bli ännu mera upprörande; det kan kräfva så oerhörda uppoffringar, att! Frankrike aldrig mera kan repa sig, det kan uttömma icke blott dess märg, utan dessl: bjerteblod. Vore det dock icke måhända : skäl att sluta fred, med uppoffring af de nämda landsdelarne, för att rädda Frankrike? De få svenska blad, som, medan de under dessa dagar törebära franska sympatier, dock i sjelfva verket fortsätta att på hvarjehanda sätt söka undergräfva dessa sympatier, tala också ständigt om besittningen af Elsass och Lothringen såsom numera det enda stridsäpplet och låta icke sällan påskina, att den halsstarrighet, som vägrar att till detta pris få fred, är oförsvarlig och i sjelfva verket endast finnes hos den nuvarande republikanska styrelsen i Frankrike. Det är af vigt att med afseende härpå fatta situationen, sådan den verkligen är. Bismarck vill onekligen ha Elsass och Lothringen för det nya tyska riket och specielt för Preussen. För de stora offer, som kriget kostat Tyskland, måste han, om icke förbittringen mot homom skall bli gränslös, ha en landvinning för Tyskland att hänvisa uppå, såsom ett materielt resultat af segrarne. an tror icke heller tydtyskarna rer än jemnt och anser derföre ett preussiskt Elsass med stark preussisk garnison i Strasbourg vara af vigt genom den dominerande flankställning, som hegemonistaten sålunda kan intaga emot de sydtyska staterna. Men Bismarck är alltför klok att icke inse — hvad som föröfrigt hela Tyskland mycket väl fattar — att ett nödtvunget afträdande af Elsass och Lothringen skullel vara alldeles illusoriskt, om icke på samma gång Frankrike krossades och gjordes alldeles vanmäktigt för långliga tider. Frankrike, som så lifligt sympatiserat med hvarje tecken till lif och-hvarje kamp för oafhängighet hos undertryckta folk; Frankrike, hvars bjerta kännt krampaktiga ryckningar hvar gäng då Polen sökt bryta sina bojor, skulle icke kunna bli kallt och overksamt, när de preussiska repressivåtgärderna framkallade anskri af smärta från de af Preussen annekterade provinserna; fransmännen skulle anstränga alla sina krafter, för att befria sina i Preussens våld varande bröder. Man är derföre fullkomligt ensei Tyskland derom, att alla landafträdelser och alla andra krigsresultater äro lika med noll och afintet värde, om icke Frankrike blir i grand ruineradt och bundet till händer och fötter; Frankrike måste bli geknebelt; det är den allmänt använda, till sitt ljud och sin mening usgefär lika vackra tyska termen, som lyckligtvis icke riktigt kan öfversättas på svenska. Åtskilliga mycket lärda och skarpsinniga tyska professorer ha på sista tiden med stor ifver sysselsatt sig med att i tiduingar. tidskrifter och särskildt utgifna höckersöka på det grundligaste sätt och med de sorgfälligaste kalkyler beräkna, huru detta knebeln bäst och säkrast skall låta sig verkställa med Frankrike, sedan det blifvit slaget till jorden och afväpnadt; ty att detta skall ske, derom är man öfvertygad; det är blott en tidsfråga. Ett af de säkraste och tillförlitligaste medlen anses vara, att lägga på Frankrike, under benämniog af krigskostnadsersättning,ensådan skatt till Tyskland, att densamma, äfven om allt det tillgängliga rörelsekapitalet till en början tillgripes, icke kan gäldas. på många år. Under den tiden skulle Preussen hålla garnison i de franska fästningarne, naturligtvis äfven i de fästen, som omgifva Paris; den regering som skulle leda landets administration skulle endast kunna regera med Preussens nåde och då flottan blifvit utlevererad: till fisnden-eller dessförinnan förstörd af patriotiskå marinofficerare, skulle denna regering ha svårt att organisera några försvarskrafter, med hvilka det kunde tänka på att försöka häfda landets oberoende; hvar skulle ock medel finnas dertill, då landets invånare måste slita, släpa och arbeta, för att kunna bringa tills ammans den tunga trivuten till Tyskland? Frankrike vore förvandladt till en fullkomligt vanmäktig vasallstat under det nya tyska kejsardömet. Striden gäller sålunda — må man icke förgäta det — huruvida Frankrike skall ha lof att lefva sitt eget lif, att sjelf bestämma öfver sitt öde, att vara en oafhängig och sjelfständig medlem.af den europeiska folkfamiljen. Tua Clavana bamman 3 dax dan otara nanh