Det är kyligt i qväll, mamzelle,, återtog mrs Groom, då hon såg att Silvia, i stället för att gå till sitt rum, tog vägen åt en glasdörr utåt trädgården. Silvia svarade att hon icke tänkte stannas länge ute och ovillig att höra vidare invändningar, tillslöt hon hastigt dörren efter sig. Luften var verkligen kylig och qvällen mör och utan stjernor, men Silvia kände zig het och feberaktig; den friska luften gjorde henne godt. Hon promenerade af och an framför boningshuset, lyssnade till rösterna från lady Johns salong, såg på en ljusstrimma från ett af miss Merediths fönster och kände sig på en gång allvarsam och nedstämd. Tanken på döden kommer till oss under många olika skepnader. För de unga är den ofta full af poetisk skönhet, ty döden står då så fjerran; för de äldre tar han en stränare och mindre skön gestalt, såvida ej uner tider af svåra pröfningar, ty då är han oss så ljuf gom hvilans och fridens genius. Men för alla — unga, som gamla — är döden allvarsam och högtidlig, — kronan på lifvets gåta, och då han upphör att blott vara en spekulation, då han kommer till oss som verklighet, blir han dubbelt allvarsam. Miss Meredith var mycket förändrad och Silvia tyckte att döden stod skrifven i hennes ansigte. Hon syntes sjelf bereda sig på en dylik händelse, och ehuru det-ej var första gången som hon skrifvit sin sista vilja, så bevisade det tilltälle hon valt dertill, att hon icke var fri för hemliga farhågor. År hon verkligen på väg att dö? tänkte Silvia sorgsen och undrande; pstackars varelselp Mademoiselle Nardi, tror jag, sade en röst bakom henne, Silvia spratt till, då hon kände igen mr Lovell, men stannade genast och svarade lugnt: Önskar någon tala med mig, mr Lovell? Ja, miss Meredith har skickat bud på er. Ingen visste hvar ni fanns och som jag tyckte mig ha sett er härute, gick jag hit för att säga er detm