Aftonbladet – 24 december 1870, sida 3

stödja sig på, anse det föga rimligt att ty skarne skola försöka det. De galiziska tidningarna meddela angående den i Lyon organiserade polska frikåren närmare uaderrättelser, hvilka icke äro utan intresse. Enligt dessa har franska national försvarsregeringen äudtligen gifvit efter fö polackarnas önskan och med åsidosättande af det hittills visade undseendet för Rysslanc tillåtit, att frikåren får bära namn af ppolska legioneu och hafva en utprägladt polsk nationel karakter. Denna visar sig genom det polska nationalbaneret, polsk uniform ock polska kommandoord. Officerarne bära korta. mörkblå rockar med förgyllda kvoappar och mörkblå byxor med svarta uppslag. Legionen består af en femhundra man stark. bataljon infanteri och en sqvadron uhlsner. Den sistnämnda räknar för ögenblicket åttio man, -men den får fortfarande förstärkninger från I Galizien och Frankrike. Ehuru legionens orI ganisation redan är fullbordad, har dock aftågandet till den garibaldiska kåren, med hvilken den under Garibaldis befäl skall operera, äann alltid blifvit fördröjd, ex:edan manskaIpet ännu sekrar nödig militärisk utbildning. Till stabsofficerare för legionen har nationalförsvarsregeringen utnämnt: öfverste Jaroslav Dombrovski, öiverstlöjtnant Titus OByrnGozimala (insurgentanförare år 1863), major Jarocki och kapten Burnislav Volovski. Sedan den första mönstringen med den nybildade legionen var hållen, föranstaltades å fransmännens sida till officerarnes ära en middag, vid hvilka organisationskomitåns president, statsprokurator Andrieux, uttalade franska folkets tacksamhet mot polackarne och alla andra nationaliteter som komma Frankrike till hjelp i striden för dessintegritet och oberoende. Derefter fortfor talaren: När barbarerne äro fördrifna från Frankrikes heliga jord, då skola vi räcka handen åt de undertryckta nationerna, hvilka nu samlas omkring Frankrikes bancr och vara dem behjelpliga att återvinna friheten. Framförallt helsa vi eder polackar välkomna i vårt land! Edert med oss sedan lång tid förbundna nationalbanår höjer sig ärorikt vid sidan af vårt, och aldrig kan eller skall Frankrike glömma, att det bar att afbetala en blodskuld till polackatre., ee i felen EO OSAR ev I ett ballongbref från Paris till Göteborgs Handelstidning meddelar Eorrespondenten följunde detaljer om svenskar som deitagit i de stora utfallen den 30 November och 2 December: Bland svenskar, som med utmärkelse deltagit i dessa bataljer, äro kapten Bagge och en uvg Rosencrantz (från Skåne) de som mest sjort sig bemärkta. Den sexsre träffades af en kula, som dock lyckligtvis endast rispade upp rockärmen. Hen föll och armen svullnade upp; dagen derpå var han nästan bra igen. De lära begge vara nämnda på dagorder af general Ex6a. Ena ung Gunnarson från Göteborg gjorde äfven heder åt svenska namnet; han har deltagit ifrigt alltsedan kriget började och städse visat prof på utmärkt mod. — S. V. Rubenson, som deltagit i de första utfallen i början af belägringen och alluiid med heder, var under dessa tegge dagar placerad vid en förpost, som ej fick tillfälle deltaga i striden. Af de 100 man, med hvilka Rosencrantz framryckte. återvände 8; bans rock var öfvergjuten med blod. Bagge räddade genom gin sinnesnärvaro en hel förpost från undergång, och i gär, då han tog afsked af den bataljon, med hvilken han stridit dessa begge dagar (han tager nemligen i dag emot sitt eget kompani) anhöll 1:sta kompaniet att han vill någon gång minnas de män, med hvilka han under 14 dagar delat ljuft och ledt. En insändare i Standard meddelar följande bevis på preussiskt barbari mot franska sårade: Nyligen afsändes från Holland en väl organiserad ambulans under ledning af hr van , der Welde till Versailies, hvarest en stor sal ombildades till lasarett, och hvarest alla del till ambalansens disposition stående sängarne fyldes med preussiska och franska sårade utan ! itskilnad. Efter striden vid Charopigny förde lt preussarne sina sårade till Versailles, hvarest de i den holländska ambulansen utan vidare ( t Å L omständigheter kastade ut de franska sårade ar sängarne och lade sina egna sårade i dem. Hr van der Welde och de öfriga läkarne protesterade mot en sådan åtgärd och hänvisade på, att de voro utsända från Holland för att behandia begge ländernas sårade utan itskilnad, men fingo till svar af preussarne: Vi skola sparka ut holländarne. De utkörde verkligen hela ambulansens personal rån Versailles, men behöl!o alla de lasaretts persedlar, som holländarne fört med sig, och ir van der Welde var tvungen att återvända ill Haag. Insändaren tillägger: Jag kan så i borgen för sanningen af ofvanstäende verättelse. Skall hr Russell förneka eller förklara denna brutala handling? Från Tours skrifves den 10 dennes till Berlingske Tidende; De militära exekutionerna fortfara beständigt; västan icke ett nummer af Moniteur utkommer, utan att meddela en eller två dödsdomar. De simpla soldaterna äro missnöjda öfver, att samma stränghet icke visas mot officerarne; sålunda har en kavallerikapten af den 15:de kåren, som hade sofvit under den senaste stora striden vid Beauvency, endast blifvit kasserad, under det att solatefna skjutas, då de undandräga sig att strida mot fienden. — Biskopen af Orleans beskylles här för att på ett otillbörligt sätt hafva inblandat si i armöns förbållanden. Säkert är, att han utöfvade ett icke ringa inflytande på general Aurelles, som ofta visade sig i kyrkan och vid biskopens sida derstädes formligen lät sina officerare passera FevT. En dag tillbragte han fyra timmar knäböjande på ett helgons graf, emedan Dupanloup hade fMlagt honom denna botgöring för en förseelse. Ingen klandrar naturligtvis generalens gudsfruktan; men man vill icke, att presterskapet skall inblanda vig i militära saker, ee Underrättelser från Bourbakis arme gifva vid handen, att armens tillstånd både i materielt och moraliskt hänseende är förträff.igt. AR SEE