hade Ada Gray varit osyvlig. Nästa minut stod mr Lovell vid hennes sida och de promenerade bortåt lindallen, fördjupade i ett allvarsamt samtal. Må de gå! — hvad rör det mig? tänkte Silvia och vände sig hastigt ifrån fönstret, men befann sig i samma ögonblick ansigte mot ansigte med en person, som hon förat ansåg vara mrs Groom, men som vid närmare påseende befanns vara mrs Green, Jag trodde — hvar är mrs Groow? frågade Silvia något förvirrad. :Det vet jag inte. Jag knackade på och tyckte att ni sade kom in, men ni såg så itrigt ut genom fönstret. Jag har blott andats frisk luft. Vill ni ej sitta ned, mrs Green? Nej, jag tackar. Jag är här med en helsning från miss Meredith Hon ber er ha godheten att komma ina till henne; som jag tror, har hon något att tala med er om. Hvad kan hoa vilja säga mig? frågade Silvia litet otåligt, Men det är detsamma; jag skall komma. : Bör jag gå na genast, mrs Green? Kanske vore detta bäst, om ni så behagar. Hon är så orolig och har tillsagt att hon ville lemnas ensam — till och med miss Gray är bortskickad. Jag tror — jag föreställer mig...o mrs Green tystnade tvärt. Silvia, som redan hade lagt handen på lå set, vände sig om och såg att mrs Green ännu dröjde. Skymniogen hade redan. inträdt och hon kunde blott observera, den beskedliga fruns massiva gestalt och vUssiga ansigte 1 dex grå belysningen från tönstret. Hvad är det? frågade Sitvia, undrande Shvad menar ni? Hvad kan rmiss Meredith vilja mig? (Fark)