Aftonbladet – 24 december 1870, sida 3

, uon skulle kunna återvända till Saint Rem Hvarken sin mans eller sin brors namn had hon ens nämnt i sina bref. Denna försummeise sårade Silvia, och lady Johns beständiga frågor gjorde saken ännu värre. De var ett oupphörligt undrande, men min bäst mademoiselle Nardi, hvar kan mr Mereditt vara ? eller ett retsamt är det möjligt, at madame de VEpine inte till er nämner et ord om mr Merediths förehafvanden? hvilket hvar gång retade Silvia obeskrifligt. Det sker alltsammans med afsigt, tänkte hon hbarmsen. Joseftine tiger med afsigt rörande sin bror; jag tviflar inte alls på att det är han som förbjudit henne att tala om honom. Det vet lady John och låter mig nu känna att hon vet det. Allt sker med afsigt att plåga mig.n För att undkomma sin värdinnas sällskap, uppehöll sig Silvia mycket i sitt eget rum. Föga kunde också locka henne att lemna det. Miss Meredith behöll Ada Gray inne hos sig och Silvia var förskräckt vid blotta tanken på en tåte-å-tåte med mr Lovell. Han hade icke ännu besvärat henne med anhällan om ett svar på sitt frieri, men de ord som hon fraktade tycktes ständigt ligga på haas läppar, och den fråga hon med ängest tyckte sig hafva framkallat, låg beständigt i hans blickar. Hon var både för stolt och för ärlig att precist undvika honom, men hon sökte likväl icke, utan att vara tvungen dertill, salongen eller trädgården, och derför, ehuru denna aftoa var mycket vacker, dröjde hon, en frivillig fånge, uppe i sitt rum. Lady John och mrs Barton hade gått vidare och platsea nedanför Silvias fönster var tom, då miss Gray orörmodadt syntes dor. liksom om hon i samma ögonblick hade lemnat huset. Silvia följde hecne med nyfikna blickar, ty alltsedan miss Meredith sjuknat,