Aftonbladet – 24 december 1870, sida 3

Oaktadt den preussiska ockupationen, anlända oupphörligt elsassare i massa till de särskilta franska armeerna. Ej mindre är 4000 ha sålunda brutit sig igenom de preussiska linierna för att deltaga i nationalförsvaret. I Berlin arbetas för närvarande på utruI standet af en sjette arme i stället för de ;lbåda mot södra Frankrike destinerade armeerna. De hittills utgifna tyska förlastlistorna, till antalet 126, upptaga i sårade och döda: 12 generaler, 206 stabsofficerare, 2691 subalternlofficerare, 909 fältväblar, 5384 sergeanter, 2 orester, 100 läkare och lasarettsbiträden samt 193.541 soldater. 7102 saknas. Hela förlusten utgör 2935 officerare och 67,012 man. Om den af general Chanzy antagna ställniogen vid Le Mans yttrar Neue Freie Presses militärförfattare: Ändamålet med denna flankmarsch är tydigen den att intaga en mot öster riktad flankställning, hvarifrån han kan hota en af Fredrik Carl möjligen gjord anmarsch mot söder. Från flankställningen vid Sarthe kunna fransmännen för öfrigt icke blott hota den tyska offensiven mot söder,. utan äfven samtidigt cerneringsarmen utanför Paris i riktningen Verneuil, Dreux, Versailles, medan de hålla sitt återtåg öppet antingen till de förskansade linierna vid Charentan (utanför Cherbourg) eller till Brest. Denna rörelse mot vester är onekligen den bästa strategiska operation fransmännen under detta krig företagit och under nuvarande förhållanden äfven det klokaste de kunde göra, ty, ssm sagdt, de betäcka södern, stanna i närheten af Paris och hålla sitt återtåg till de fasta kustplatserna öppet. Från Berlin skrifver en korrespondent till en Wientidning den 15 December: I början hade man utanför Paris förestält sig att allt skulle gå som en dans; cerneringen skulle räcka högst tre veckor, en och annan svärmare talade till och med om åtta dagar, nu är det snart tre fulla inånader, och endast en utomordentlig slump kan göra ett snart slut derpå. I verkligheten synes parisarnes bjeltemod ännu lika litet uttömdt som deras proviantförråd; till och med lugna bedömare som stödja sig på noggranna underrättelser, förtrösta på medlet eller slutet af Januari, om ej bombardementet skulle åtaga sig att förkorta tiden. Detta senare skildrar man nu på förhand som en af de svåraste uppgifter, och varnar för öfverdrifna förhoppningar. Ni kan ej föreställa er den spänning hvarmed allmänheten här motser sakernas vidare utveckling. Emellertid kan man af en mängd bandgripliga omständigheter se, att armebefälet gör sig beredt på krigets vidare utsträckning. Dagligen afgå förstärkningar i massa till operationsarmåerna; unga soldater af reservbataljonerna, landtvärnsmän at de äldsta åldersklasserna, som nära nog kunde vara fåder åt de förra, samt sårade hvilkas blessyrer blifvit läkta. Dessutom forslas kanoner och gevär ur de särskilta depoterna i massor till Frankrike. Öfverallt råder hopp och tillförsigt att ändtligen bringa det egensinniga Frankrike till reson.s En utförligare berättelse föreligger nu om den panique, som intog les tirailleurs de Belleville, då de den 25 November enligt egen önskan fingo äran att stå på förpost vid Creteil. Bataljonschefen Lamperiöre hade med en annan officer klockan balf 9 på aftonen gjort rund, då han hastigt fick höra häftig skjatning bakom sig och såg en stor del af bataljonens första och andra kompanier komma flyende hals öfver hufvud. Det var med stor nöd han kunde hejda meanskspet; detta sköt skulden för sia fruktan på kapten Bellandier, som var den förste att springa under ropet: vi ärv kriogrända. Den härpå uppstäende vilda skjutningen kostade tre man af kåren lifvet och sårade dessutom tre andra. Bataljonschefen ingaf strax ansökan om sitt afsked, då ban, en gammal underofficer ar armen, icke längre ville stå i spetsen för dylika tropper. Om orsaken till Flourens srrestering berättas, att officerarne vid les tirailleurs de Beileville icke ville tjena under honom, då han utnämnt sig sjelf till befälet! , 0. 8. V. En korrespondent till Frank. Zeitung från Wissembourg skrifver för nägra dagar sedan följanda om tillståndet i Paris: Franska fångar från de senaste striderna passera redan vår bangård; det, som hos dessa menniskor väckte min uppmärksamhet, var deras friska och välfödda utseende. Jag hade tillfälle att tala med en officer och att uttrycka min förvåning deröfver. Då jag talade om hungersnöden i Paris, skakade han leende på hufvudet. Tro icke på denna saga — sade han — skulle vårt folk hafva kunnat göra ett så väldigt utfall, om de blifvit så dåligt födda? Det är sannt, att vi icke lefva i öfverflöd,, nen det är en dikt, att vi skulle hafva lidit? af hunger. Om man hängifver sig åt den örhoppningen, att Paris inom kort skall falla, ;å bedrager man sig. Tillgångarne på lifsmedel äro i sanning outtömliga och göra det! nöjligt för staden att härda ut ännu två till tre månader. De fattige hafva det nu till och med bättre än förut. Före belägringen zunde de väl dö af hunger, men nu är den fattige skyddad genom statens opartiska oc sorg vid litsmedlens fördelning, och så länge urbetarne hafva mat, är det icke värdt att änka på någon kapitulation. Det är möjigt, att fransmannen afmålade tillståndet för mycket i rosenrödt, men hans gråa hår och ärliga utseende lemna icke rum för något vityel. dt få Mm BA pt mn Br — 0 mn OR Im -DO Från franska gränsen meddelas den 15 den1es till Echo du Luxembourg ett bref om tillståndet i Montmedy. Den öfre staden utgör — heter det i brefvet — endast en hög af ruiner; den hehöfver helt och hållet byggas om. Icke ett enda hus har undkommit bombardementets förstörande inverkan. De preussiska projektilernas verkan är otrolig. Mångenstädes har en enda af dem vid sin explosion förstört murar af buggen sten. Preussarne hafva vi Montmödy fortsatt sina rön med de vid Thionville första gången använda nya bomberna, ! hvilka hålla 60 centimötres i längd och väga 78 kilos. Två bastioner hafva lidit mycket af beskjut-! ie -— WW -— O GO CO RA FÅ