Aftonbladet – 24 december 1870, sida 2

Hvarför skulle hon icke mottaga mr Lovells uppmärksamhet, ifall hon så hehagade? Hon skulle göra det; ja, icke allenast mottaga den men äfven uppmuntra densamma, endast för att reta miss Meredith och lady John. Då således miss Meredith böjde sin skarpa röst och helt högt sade: Ada min söta vän, du kommer väl ihåg att du lofvade mademoiselle Nardi Charlies favoritsång! och miss Gray lydigt slog upp pianot, tog Silvia detta för en utmaning och såg på mr Lovell, som med en, hos honom ovarlig liflighet, steg upp och i stället för att vända notbladen åt miss Gray, kom och satte sig bredvid Silvia. Denna lilla triumf, så värdelös den ock var, återgaf Silvia hennes glada lynne, honlutade sig tillbaka i Jändstolen och såg sig nöjd omkring i lady Johns salong. De många vaxJjasen återspeglade sig i trymåerna, teflorna framstodo i en mystisk och tilldragande belysning. Möblernas purpurfärg, emot den med galdlister omgifna panelningen, blomsterställningarne och de med en myckenhet pretiosa rikt försedda athenienverna, ullt utgjorde en tafla, som förtjaste Silvies ögon. Långt under palagza Nardis ädla, allvarliga prakt, var det likväl helt olika den oprydda stilen på slottet Saint Remy. Hvilket vackert rum! sade hon till mr Lovell, medan Ada Gray preludierade före sången. Åh, ja; inte så illa! svarade han vårdsöst och Silvia kom ihåg att mr Lovell var rik och föga kunde bry sig om något sådant. i Hvem bar ej hört Auld Robin Gray ? Hvilkens hjerta har ej bliivit rördt af denna klagande, patetiska ballad? Utan att vara synnerligt begåfvad med röst, sjöng miss ray med smak och känsla, Silvia skiftade ärg då hon hörde henne, i Detta var mr