Aftonbladet – 24 december 1870, sida 1

UEOVEA CRGH AINUIEIL UI MIRI FÅ JVLUCA OL i menniskorna en god vilje, en stark belysning på den ofrid, som råder inom vår veridsidel, på den blodiga kamp, i hvilken två af : Earopas största och mest bildade nationer jstrida på lif och död, så att den goda vilj-n, åberopande Guds hj att sprida död, ödeläggelse I stor utsträckvirg som möjligt. ste i sanning vid tanken härpå den öfvertygelsen, att mensk koana till eten i stöllet för att, såsom somliga mena. ha hunnit till mognad och öfvermogoad och palt domsskröplighet, ännu befi dom och hav många stadier att til ionan den når en sådan otveckling, anses ha nätt fullsyndig ålder oc lif är genomträvgdt af verklig huma2nitet, eller med andra ord sann kristlig bildui Oaktadt vårt hjerta blöder vid tanken på de krigets fasor, com ieke lida nå igenom julen och som icke veta z frid, och vil föreställningen om den bit: 2 och nöd, som nu gästa så månget franskt och i tyskt hem, som förlidet år vid denna tid var ; lyckligt och gladt, och oaktadt i denna sorgI liga könsla ligger ep erior.n om stt icke alit i för sorglöst gå den närmaste fra ti till mötes, så kunna vi dock icke förbise, utan måste tecksamt erkänna de glädjasnledningar vi ha på närmeste håll. Gud har Jätit vårt folk få hbjuta af fred och iegn; han her signat vårt land med ett podt år och lig äring af jorden, hvi!ket på aäfal sätt åvägabragt lif, rörelse oci före kan man äfven i de aflägsr äfven i de fattiga stugorna i våra bygder, som förut urder flera är voro hemsökta af missväxt och röd, au med mera oblandad glädje se annalkandet af den rel giösa fest, som tillika är vår största pati nella högtid, och som hos oss, här upr den skandinaviska norden, kavs:e har en vet, än i något annat land. barska vinter vi erbållit, med i gande slädföre, hör på sätt och vis med till dekorationerna för en god svensk jal; gen gör sionet spänstig. och bemtrefnaden större — för dem, som ega ett hom Vi beröra bär en etvärg, med wmidt i julfröjden, utan misedljud; ty aut hjelps som i sin sorgliga timliga gläd en julpligt, utan det är e jalnöje, hvilset heller ald kärnas at det folt t ut ea otröskad köäörfve till undfö nad åt sparfvarne. Närmare än småfåglarne böra dock menniskobarnen liogs skule gerna vilja, om det uppmjaka många hjertan, goda huvudstad, icke blott för åväceb gande af j varaktig froams E lösa och förvildade barn förorda icke a tro att dat mc har sina stora en mängd välgöreahetsinrättni de sår, som man helire bort ma. OO, men da stackars oyc som intet verkiigt ham, ingen v vård ega — för dem mäste man göra någor döm måste man antaga sig. Vi ha redan för någon tid sedan i blad råpekat det olyckliga och vanvå tillstånd, hvari ett stort antsl bara härs de; befinna sig, hvarom blan ransaknisgarne bära så ta Det är mycket lätt och beqvä mn föra ktlig blick på dessa dem tjufpojkar, vanartiga stackare, brottslingar — men innan vi det . må vi er iora oss, att da äro born och tänka hurudana vi sjelfva möjligtvis varit, dana våra barn skulle blifva, genora sättas i samma. olyckliga ech vårdslösate beläganhat soza dessa. Den som efter att ha blifvit på allt sätt vårdad, värnad och omhuldad, blir en: något så när ordentlig menniska, bör för all delicke tro sig vars af något bättre stoff, än desza sta barn, som också äro ämnen till menniskor, kos. ske till goda, ömma, redbara, ja kunske till stora och snillsika menniskor, men som från sitt första fjät i verlden aldrig åtojutit någon kärlek, endast hört förbannelser och snubbor i det. s.k. hemmet, dexitrån de ja gats ut för att tigga uch hvilken ofta är om så svårt, att de Kellre på senhösten ligga ute och frysa, och som af alia and. enniskor endast helsats mod förebråelser, snäsor samt ovettiga tilltal och benämningar. Kaa san väl rätt göra sig en töreställning om en verklig omvårdnad skulle kuopa i i fråga om sådana bars, hvilka of delas förhärdade och tböjliga för kårdhet och stryk, men som reutsf häpna och tzppa sl koncepter, när någon b-möter dem cd goda j het och verkligt kärleksfullt intröss:e? Vi önska att under denna jal taxen att göra någostivg mera omfstterae i här veksde syfte, mötte slå ot och utveckla sig hos många män och qvisso i hufvudstaden. Vi fästa till en början sä samhet på det meddeland e 8, k. trosskola, som finnes inför dt ;5, -niat: i bladet, och tillåta oss slut igen att u H, T, citera följande ur ett brer från benhavn: : Hvyärje söndag samlas en tra hus vid Borgergade eo talik en ålder från 7 till 14 år, inemot 400 antalet, till ett par timmars u sysselsättviog, Det är ingeu sön söm här hälles, ehuru detta : steg såsom en beteckning komster; det är öiverhnfv syftet här att lärav barnan nå en ny undervisning till den, hva bofatter sig. Man vill blott ba och uppmuntrande tidsfördris 4 utatt hasta å och kalla DAN icke ant foga od skolan da ett sundt ett par timuars angeaäm und detta uppnås genom att d äldre syssalsätta sig med den, sjunga med 1 dem eiler maddela dem berättelser ar histo riskt, bibliskt, reiiglöst eller allmänt innehåll sarat tala med dem derom, hvarigenom de söka väcka doras eftertanka öf delade äanet.