Aftonbladet – 23 december 1870, sida 2

lemnade Paris för ett par dagar sedan. Sa ken är att jag hade ledsamt der och derfö kom jag tillbaka. Hade icke Silvia varit upptagen af sin: egna tankar, skulle både hans blick och to väckt henhes uppmärksamhet. Men Silvi var ung, och mycket som betecknade lifvet djapare förhållanden var för henne änn hieroglyfer. Hon gjorde sig icke någon fråga hvarför mr Lovell så bastigt hade kommi åter, hvarför kaptenen insjuknat så häftigt huru mr Meredith fått veta det och kommir att hemta sin syster samt hvarför monsieui de IEpine så oförmodadt tycktes vara försvunnen. Hennes eget lilla hjertas historia var för henne nu verldshistorien — och mer än den; ty revolutioner och verldsväldens fall voro i denna stund ett intet, emot det lidande hon genomgått under detta dygn och den grymma svartsjuka hon erfor emot Ada Gray. HBilvias ansigte hade ett uttryck som väckte mr Lovells uppmärksamhet, ehuru han icke kuude rätt tolka dess mening, och han stannade der han var, betraktande henne, i stället för att som vanligt alla morgoar gå och öfva sig i målskjutniog. . Lady John hade nemligen artigt ingått på sin rika gästs vurm att som ett medel mot sin ennui skjuta till måls och tillåtit honom att längst bort i trädgården uppsätta en skotttafla. Dit var han nu på vägen, då ban, som redan är nämndt, fick se Silvia, började tala med henne och, i stället för att gå vidare, stannade. Rätt behagligt här,, sade han med ett örsök att, trots hennes dystra och tankspridda min, förmå henne att tala. Jag kan inte finna det behagligt alls, svarade Silvia snäsigt; det är ju bittert allt, tillade hon med en rysving.. Snäll fågel att sjunga, den derc fortfor