Aftonbladet – 23 december 1870, sida 2

min söta vän. Ingen sjunger ballader son Ada. Du måste låta oss få höra Charlie favoritsång Auld Rubin Gray. Den skal mademoiselle Nardi tycka om. Miss Gray förklarade sig gerna vilja sjunga ifall det gjorde mademoiselle Nardi någo nöje, och medan hon ännu talade steg mis: Meredith upp, tog henne under armen oc gick, lemnande Silvia qvarsittande på sir trädgårdsstol. Hon satt der så orörlig, son om en elak hexa hade förtrollat henne, mer ljodet af fotsteg ryckte henne ur sin dom: ning; Silvia såg upp, der stod mr Lovell Ehurno det blott var pågra dagar sedan har reste, tyckte hon att en lång tid förflutit sedan dess. Om mr Lovell hade kommit för första gången från ett fjerran land, skulle Silvia icke känt sig mera främmande och aflägsen från honom, än hvad hon nu gjorde. Men denna tankspriddhet räckte endast några sekunder; när han hbelsade på henne med vanlig förbindlighet, erinrade bon sig allt. Hur är det med kaptenen? utbrast hon. Ni har varit tillsammans med honom i Paris, mr Lovell. Har är det? Blir han snart åter frisk? Ett besväradt uttryck syntes för ett ögonblick i mr Lovelis ansigte, men halkade blott som en skugga deröfver, och samma flegmatiska lugn som förut hvilade åter öfver de vackra dragen. Alderdomssvaghet., sade han. Slottet bar således brunnit. Jag hoppas ni ej blef skrämd ?o År monsieur de IEpire med kaptenen? fortfor Silvia, utan ait fästa sig vid hvad han sade. Kanske hoppades hon få höra något om mr Meredith; i så fall bedrog hon ig. Nej, monsienr de VEpine är inte med ho0m,, svarade mr Lovell ganska kallt. sJag