Aftonbladet – 23 december 1870, sida 2

det att jag inte kan med hennes Låt det således ej förvåna er, om jag är snäsig mot berne och välvillig mot er som inte kommer att stiga i miva skor och som eger det friska italienska otseende, hvilket behagar mig så väl.n Moadan hon talade, blickade hon mycket ömt på det friska ansigtet, hvilket likväl bleknade betydigt under bennes blickar. Silvia gjorde ej vidare något försök hvarken att opponera sig emot miss Meredith, eller att, som höfligheten fordrade, stiga upp. Hon kände sig liksom bedröfvadi Det var säledes säkert. Och hvarför icke? Mr Meredith hade tagit hennes nej för afgjordt och fogst sig efter sin rika kusins Önskningar. Ja, hvarför skulle han ej detta? Hon såg på misg Gray och kände sig afsky henne, Hon erinrade sig att kapteren en gång hade sagt sig ej kupna fördraga bleka flickor; hon tyckte han bade rätt. Bleka personer, som talade sakta, voro falska, — det trodde hon säkert. Mrs Groom kunde ej heller med miss Gray. I fall bela verldea jast nu hade sammanrotat sig emot denna olyckliga, unga dam, skul!e Silvia säkert äfven deltagit i ett anfall mot sin rival. Så vackert den hämplingen sjunger, sade miss Grey, hvilken, utan aning om Silvias förändrade känslor, stod och lyssnade på den lilla sångarens toner. aJag afskyr fågelsång! utbrast Silvia häftigt. AGör ni det?, sade miss Gray med stilla förvåning, Kanske ni inte tycker om någon sång ulls?. yttrade miss Meredith, under det hon ned synbar förnöjelse lät sin hvassa blick vila på Silvias rodnande ansigte. SAck, jos; jag tycker mycket om musik.o Ab. då skall Ada sjunga för er i afton,