— Soliförmörkelsen i går, som började kl. 0,437 cch nådde sin kulumination kl. 1,537 samt slntade kl, .3,3 e. m., kunde icke,ianseende till den ej mera än till 23 af solskifvan sig sträckande fördunklingen, göra något starkare afbrott mot den vanliga och vexlande solbelysningen vid denna årstid. Dock tyckte man tig förmärka en skymning och en disighet, som pläga inträffa vid solens nedgång.under den kalla årstiden.