en — Två månader i Rhentrakterna under kriget 1870, af Turdus Merula. Med sin kända lediga stil tecknar författarinnan en badsejour i Aachen, men tår derunder tillfälle att egna uppmärksamheten åt flera angränsande orter, intressanta i ett eller annat afseende: genom arkitektoniska minnen, genom folklegender, genom praktfulla liturgiska plägseder och processioner, eller helt enkelt genom de börjande krigshändelserna på franska gränsen och deraf följande rustningar. Vi göra oss ett nöje af att anföra några rader som prof på den lifliga framställningen: sI söndags, Sanct Peters dag, — så berättar författarinnan — såg jag stora processioner af några tusen personer, på förmiddagen i Aachen, på eftermiddagen i Burtscheid, till nämnde helgons ära. Den ena församlingen täflade med den andra i att utveckla kyrklig ståt och lyx. Altaren voro uppförda på gatorna, der gudstjenst hölls, medelst läsning. af böner, ätiöljda af rökelse, sånger och hornmusik med trumma. Deremellan ringdes med stora malmklockor, likasom man :hos oss förr, i småstäderna, ringde på gatorna till auktion. De i processioaen vandrande beledsagade ringningen med högt mumlåde böner, under det de tammade sina radband. Små hvitklädda flickor med guldkränsar i håret buro blomsterkorgar, ymnighetshorn, förgylda lamm på hyenden och standar med helgonbilder. Hurn de orkade med sina bördör var mig obegripligt. Unga, hvitklädda flickor, med orangekransar och slöjor, buro ätven standar, biblar och dynor med heliga insignier. Jag räknade i ena tåget aderton prelater i granna kåpor af guldbrokad, förutom alla munkar och prester med svarta långrockar. Från boningshusens fönster voro stora granna flaggor uthängda der tåget gick fram. I Burtscheid börjades tåget af några hundra qvionor, hvilka med klar röst, rent och rytmiskt, sjöng en fyrstämmig melodisk kantat. När det om en stund började regna, spravg man helt ogeneradt in i en -portgang vied madonnans bild, som var anbragt på en fana af purpurssmmet med guld. Processioven stannade, och ett tak af paraplyer bildade sig, under det sången fortfor ant lada, ryckligtvis var det blott en snärt öfvergåde skur. En prest kommenderade dXVormed ljudelig stämma, och tåget satte åter i gång. Efter åtskilliga ceremonier,