Aftonbladet – 22 december 1870, sida 6

— AAA Den fruktan hon förrådde, liksom den hugnad hon kände och ej kunde dölja, vid vissheten om att all fara för honom var förbi, syntes passera alldeles obemärkta af honom. an föreföll förunderligt tankspridd, då man besinnade hvilken svår olycka som utmärkte hans hemkomst. Endast ännu en gång upprepande: Man har ej den ringaste anledning att tro elden vara anlagd, fortsatte han sin väg till sin syster. Lady John bar vänligt erbjudit oss att komma til! sig,, började hon, men... Detta anbud kan du säkerligen inte tveka vid att antaga, inföll hon hastigt. Madame de YEpine såg på Silvia med synbar tvekan och Silvia förstod hennes mening, ty hon rodnade och log. Dit du går, dit går också jag, sade hon på sitt barnsligt högtidliga sätt, och hvad du anser vara bäst, dermed är jag nöjd Då tänker jag det vore så godt att vi ginge nu genast, nådig fru, inföll mrs Groom helt lugnt. Ja, låt oss gå, svarade hennes matmor, i det hon steg upp och tog henne nnder armen. Silvia vexlade färg och stannade ett ögonblick plågsamt öfverraskad, ty hon såg att mr Meredith vände sig ifrån dem. Han ämnade icke följa med. Så naturligt det var att han måste stanna, kunde Silvia icke hindra sig, då madame de IEpine gått några steg, att vända om till honom och säga: Kommer inte ni med oss ? Han såg ej förvånad ut öfver en så oförständig fråga. . Han sade endast på samma tankspridda sätt, som alltsedan hans återkomst förefallit benne så underligt: Nej, jag kommer inte; åtminstone ej ännu. God natt, mademoiselle Nardi. Ni är blek; sök att snart komma till hvila.n Hans röst hade småningom åter blifvit vänlig, hans blick hvilade för ett ögonblick på henne, Nästa minat var han gången; Silvia styrde, sårad och nedstämd att upphinna sin vän. .