Aftonbladet – 22 december 1870, sida 3

moiselle... han rakar sig inte hvar dag; bäs att hålla sig ur vägen för honom. Och med en förbindlig bugning återvänd han till eldsläckningen. Sålunda lemnad en sam att lugna sig så godt hon kunde, fan: miss Georgie-rådligast att uppsöka de öf riga damerna. Lady John var just syssel satt med att öfvertala madame de VEpin och Silvia att, åtminstone för denna natt komma till Hennes hem. Hur skulle ni kunna sofva vid förpaktar gården? sade hon; den är ju fullpackad a husgeråd. Ni måste komma hem med oss Mr Lovell är rest, mr Enfield tänker fara vi ha godt utrymme. Ni är mycket god, svarade madamoe d IEpine med märkbar tvekan, men ännu äl inte allt hopp ute. En ny brandspruta ä efterskickad, och kommer hon i tid, så tord vestra flygeln af slottet kunna räddas, ty som ni ser, har den änvnu undgått förstö relsen. Ja, så är det,, svarade lady John met ett visst uttryck af felslagen förhoppning ty som hon senare sade, naturligtvis skulle elden tagit sig ännu mycket bättre ut om venstra flygeln också hade brunnit. Men denna tillfredsställelse blef lady Johr förnekad. — Full af nit och rörlighet, störtade mr Enfield fram till benne med underrättelsen att den andra sprutan nu kom : sträckande galopp. Så-å, mr Epfield; minsann är ni intesjel så våt, som om pi varit utsatt för en stråldusch, yttrade lady John onådigt. Ja; professor Smith och jag ha arbetaf anska hårdt, men han är, som jag trol rs de combats.n Lady Johns skarpa blick upptäckte snar den stackars professorp, som satt pä er