Aftonbladet – 22 december 1870, sida 3

tet åt sidan. Nära till dem var en oredig massa husgeråd, som redan hunnit ryckas undan lågorna och som af karlar efterhand buros till förpaktargården. Miss Georgie Lovell klappade händerna alldeles förtjost. Här gäller det att visa hvad man duger tilll ropade hon och sprang fram till folket som var sysselsatt med att släcka. Vänd strålen häråt! befallde hon. Kan pi ej se att det brinner häftigast här, men inte åt det hållet ? En af brandkåren vände sig om och såg på henne med den ytterligaste förvåning. Ma foi! utbrast han, trodde jag inte att vår kapten spräckt rösten, tills jag fick se kijortlarna. Tag er i akt att ni inte blir våt, mamzelle.n Och jag säger... började miss Lovell. Mitt kära barn., sade kyrkoherden mildt, ni står i vägen. Miss Lovell ämnade just gifva ett snäft svar då brandkårens anförare, en simpel ung bonde, svor en dundrande fransk ed med många rrr, tog henne nader armarne lyfte upp henne och bar henne ät sidan i en handvändning. Hör på, lilla flicka, sade han oeh ställde henne på marken nära till hennes sällskap, nästa gång du kommer nära mitt folk så kysser jag dig. Ursionig öfver en dylik behandling rusade miss Lovell fram till mairen. Monsieur Laurert, sade hon, den der karlen är en nedrig menniska! Åh, verkligen! Tillåter ni mig fråga hvad han gjort? svarade monsieur Laurent leende. Han åhörde hennes anklagelse, log ännu en gång åt sprutmästarens hotelse, strök sina mustascher och sade artigt; Aj, aj, made