Aftonbladet – 22 december 1870, sida 2

förlusten af afrikanska upptäcktsresande — alltsammans glömdes för detta nya intresse. En sådan lyckträff, som att en grannes egendom brinner, är sällsynt under en landtlig sejour. Lady John steg upp, full af ifvers miss Lovell kastade undan pastiljerna och boppade ned ur soffan; i ett ögonblick stodo alla platser vid whist! ordet tomma. sÄro sprutorna komna, ropade mr Erfield; skall jag springa efter sprutorpa?, Lady John, sade miss Georgie, vi skola taga hela familjen med oss hit! — säg, vill ni inte det? tillade hon, förtjust åt att få sällskap. Hvad professorn och mrs Barton sade, är icke förvaradt i våra urkunder, ty lady Johns kraftiga stämma, då hon befallde Parker följa med en tänd lanterna, öfverröstade alla andra ljud. Inom några minoter voro alla färdiga och lady John skyndade i den mest upprymda sinnesstämning och åtföljd af sina vänner till scenen för katastrofen. Jag är ledsen för den stackars madame de IEpines skull,. sade lady John, medan hon trippade framåt den mörka vägen, ,men egendomen är naturligtvis försäkrad, och då slottet skulle brinna, är jag riktigt glad öfver att få vara med. Kan ni tro, professor Smith, att jag aldrig har sett en verkligt gtor och lysande eldsvåda! Professor Smith förklarade sig lycklig öfver att en så beklagansvärd brist i lady Johns erfarenhet var på väg att bli afhjelpt och den betydelsefulla rodnaden på himlen lemnade intet tvifvel om att den vådeld, som förhärjade madame de IEpines hem, var både stor och lysande. Långt förrän de hunnit fram, hade Par kers lanterna blifvit öfverflödig. Då de kommo in på bygatan, var der så ljust som midt