Aftonbladet – 22 december 1870, sida 2

icke visste det. Lady Jobn drog upp ögonDryner, kastade en spotsk blick på honom och upprepade att det var högst ogrannlaga af mr Lovell att fara bort på det viset. Han vet att jag kunde fått hit en herre som gjort resor i Afrika, ifall han inte hade lofvat stanna, sade lady John, men nu har ban naturligtvis gått mig ur bänderna. Jag har en synnerlig smak för afrikanska resande, tortfor hon och blef allt mera varm af sitt ämne, vid känslan af den lidna oförrätten. .Jag har redan haft två sådana — de mest underhållande varelser man kan tänka sig, och det var sannerligen bra obeskedligt af mr Lovell — bra obeskedligt. Jag är viss på att han nog snart kommer tillbaka, började professorn. Ja, men det kan väl inte ursäkta att ni drar spader, fastän ri vet att jag hvarken har spader eller trumf, blef lady Johns högst oväntade svsr på hans tröstande försäkran. Ingen kan rätt veta huru professor Smith skulle bemött detta angrepp, såvida icke en sakta koackning på salongsdörren, efterföljd af Parker, lady Johns städade, engelska bejent, som stannade innanför tröskeln, hade ;jort ett hastigt slut på samtalet. Parkers blickar voro vilda och förvirrade, 18ns tal osammanhängande och besynnerligt: Vet lady John, — vet ers näd redan af let? Jeg tänkte att jag borde komma in l: ch berätta ifall ers nåd inte redan vet.n Hvad skall jag veta? frågade hans matnor otåligt. Åh, ingenting särdeles. Jag trodde bara rs nåd skulle vilja veta att damerna på slotet voro utan all fara och att slottet står i jusan låga. Här kom i en välsignad stund tröst för ady John. Att professorn drog spader, då l! won icke hade någon, mr Lovells bortresa,!