SILL. VIA. Af JULIA KAVANAGEHE. Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD. Vid ankomsten till slottet, klagade hon öfver hufvudvärk och gick upp till sig. Silvia, som icke hade lust att besvära herrarna med sitt sällskap och likväl fann det omöjligt att tiga, gick upp till mrs Groom. Hon fann denna sittande vid ett litet rundt bord, hvarpå lampan stod, och sysselsatt med lionesöm. Fönstret, stod uppe, ofvanför träden satt fullmånen och på afstånd hördes :en näktergal, men Silvia kände sig olycklig och. orolig. Mrs Gröom, sade hön och slog sig med mulen min ned:i en gammal ländstol, jag fruktar att trots hans hvita tänder och glada skratt, är en viss herre icke rätt god. BAhal ni har således kommit underfund dermed? svarade mrs Groom ironiskt och sydde flitigt. Jag har funnit det så småningom under A.ssaj båda veckoro, svarade Silvia allvars samt, Först tyckte jag så väl om honom, så blef det litet mindre och i afton är min goda tanke alldeles slut. När reser han? frågade mrs Groom. Hur vet ni att han ämnar resa? frågade Silvia öfverraskad. Medömkan, icke utan en liten tillsats af missaktning, visade sig i mrs Grooms grofva ansigte. . Må jag inte känna honom, den hvit. ) So A Bjar 238—275, 211—282, 284—290, 292—294 och 296.