Aftonbladet – 21 december 1870, sida 3

— —— X AA —— ———-.—— uppför trappan; hennes korta dröm om lycka försvann allt mera och hon såg sin framtid äter, såsom hon sett den under hela sitt äktenskap. Monsieur de PEpine var snarare en intrigör än en fulländad ränksmidare. Han hade ganska snart tröttnat vid den roll han spelade och såvidt den rörde hans hustra, obesväradt, efter några få dagar lagt den åsido. Josefine kunde ej beskylla honom . för hårdhet, det hade han aldrig visat; men småningom insmög sig den tordna, likgiltiga försumligheten och skilde de båda makarne åter från hvarandra. Hon såg, hon kände det; och hon kände äfven inom sig, att han hade någon, ännu obekant afsigt med sin återkomst. Hon ernådde ej denna bittra visshet utan en hård strid. Hon försökte att blunda; att icke se, hvad som dock låg tydligt för hennes ögon, och för en liten tid lyckades hon verkligen fördröja den onda timmen. Men då hennes man alltmindre sökte hennes sällskap, — alltmera deremot kaptenens och mr Lovells; då hon förvissade sig om, att deras samtal egentligen rörde en affär, hvars beskaffenhet fördoldes för henne, till och med af Hennes far, förenade sig djup oro med smärtan. Och likväl såg hon icke saken som den verkligen var. Hennes make hade varit tanklös och oordentlig, men till hans heder hade hon förtroende. Hvad hon fruktade, var att han torde begå en oförsigtighet och locka andra till densamma. Hon yttrade först några ord af varning till sin far, men aldrig var ett välment råd mera olyckligt bortkastadt. Kaptenen blef endast mera förbehållsam och hemlighetsfull och då faran tyckte henu2 ökas och hon sökte det samtal vi nys: anfördt, skrattade hennes far blott åt henn och i sin Mans blickar läste hon misstankar Det är för sent, tänkte hon, sedan ho;