sig aldrig kunna bedraga sig eller begå, ett: misstag; men hon skulle gerna kunnsit sagt. det. Hennes far blef mycket röd, och bröt: ut i ett kort, retligt och tvanget skratt. Hvarför inte säga rent ut av, du fruktar för att jag likaväl som mr Lv rell skall låta narra mig?, svarade han. Jag trodde att du kände din gamle fo bättre än så, Josefine. Om du inte ansåg Louis ega hufvud för affärer — ebura han det har, och i en alldeles utomexdentligt hög grad — skulle jag ändå inte finna underligt, fortfor han alltmera ifrig; han skulle ja kunna misstaga sig. Men att jag, en gam mal militär, som kastats hit och dit i verlde1 under sextiofem år, att jag skulle bedraga ig och hjelpa till att bedraga mr Lovell i en a; fär såsom denna, är rent utaf en orimlighet, raitt kära barn. Ah, det är mera än orimligtv, sade kaptenen, alltmera ifrig, — det är komplett löjligt. Jag skulle låta bedraga mig, — jo, det är kostligt!... ha, ha, hal Och alldeles utom sig wid tanken på det löjliga i hans dotters misstag föll kaptenen i det häftigaste skratt. o Hvad är så utomorder tligt roligt? frågade monsieur de IEpine och tittade in till dem genom det öppna fönstret. Han log, men i hans blå ögon 17 sg ett uttryck af misstroende. Madåme de IEpine rodnade lätt och kaptenen blef åt sr allvarsam. En qvinna, Lovi s; — en verklig qvinnav, sade han och vöp sin dotter i hennes fina kimd; men god ? om guld, hvaba? För god ör mig,, svarade hans måg och skakade p, hufvudet öfver sina egna bristerg alltför god för: mig. . M ame de IEpine såg på dem båda. Hon fana att hon ej kunde verka något, och med eM suck gick hon sin väg. Långsamt och med tunga steg gick hon