han vaknade. Han öppnade sina ögon, satte sig upp och såg sin dotter på tröskeln, med handen ännu på låset, liksom tveksam huruvida hon skulle gå in eller draga sig tillbaka. Kanske ofrivilligt kastade kaptenen en blick åt sin skrifbyrå, på hvars uppslagna klafff flera papper fullskrifna med siffror lågo kringspridda. Han sköt dem åt sidan och frågade oroligt: Hur är det, mitt barn? — har något händt? Får jag tala med er, min far? frågade Josefine. Mycket gerna, men inte här inne. Jag har rökat och du skulle må illa deraf. Inte för några få minuter, sade hon och tog en stol. Kaptenen drog sin stol så långt ifrån byrån som han kunde. Hans dotter märkte detta ganska väl och visste äfven hvarför han gjorde det; men liksom hon icke hade sett och förstått något, sade hon mildt: Min älskade far, jag måste tala ännu en gång med er. Jag är så verkligt orolig angående den der affären med Bergoljan.o Du behöfver inte bränna någon, min vänx, svarade han och låtsades missförstå henne. Det var inte så jag menade,, sade hon lika fogligt. Hvad jag fruktar är att Louis misstar sig rörande vinsten af en spekulation i oljor. Louis vet nog hvad han gör, Josefine.n Ja, men risken är inte endast hans. Jag fruktar att han, utan att vilja det, skall komma att bedraga mr Lovell, som synes vara så intresserad af saken. Detta är hvad jag fruktar mera — ack! vida mera än hvad jag kan beskrifva. Hon sade sig icke frukta för att kaptenen kunde bedraga sig, emedan det var en svag punkt i den gode mannens karakter, att tro