han kunde ej upptäcka en enda post oc fann ingen enda smula poesi i dimman. Gern: hade han gåst ia till hv Fblgren. som ha sti kryddbod och sin atelier vid Nybroham neå; ock värmt sig en stund framför någo vet lädöskapsstycke med sommarsol, me IR s han vågade ej ötä sin post... Tyst Ihvem är det han ser koramå med ig: steg från Berzoiili p En hvi k mer åtföljande personlighet ar bans närmaste be kanta, just en af sällskapet aftonen förat det betyda? Skulle... åh nej! Nå se käre brörlo virgpade observatorn sHvart skall det bära äf?7 Den tiilfrågade tycktes ej vilja hö obzervatorn märkte tydligt sig hafva Di igenkänd. Stegen ökades å ömse håll. Der observerade skyndade framåt på venstra trot: toiren, den man går då man är irätta ärenden stadd; den observerande smög sig läng: högra husraden; och så bar det af uppföl Nybrobscken, ända filldess man nalkades Riddaregatan. Då var den observerade plö ligt försvunnen. Hvart hade han tagit gen? Dimman var nästan ogenomt Hade hen gått in i ? Der bor en ratör, också excellens för öfrigt, baron Louis De Geer. Men hvad skulle observatorns vän göra hos baron Louis De Geer? Snoedt emo sitter Hvita Björn och stöter i sin mortel Mäånne den observerade gjort ett besök hor Hvita Björn? Eller hade han gått til baron Kant Bonde, som har sitt palats bredvid det hus, i Evilket grefve Manderström bor! Nej, det troliga vär att ham verkligen gått till den sistnämnde. Under det vår observator syssslsatte sig med att falla i förundran öfver den upptäckten, såg han en annan af gårdagens aftonsällskap stå i hörnet af Riddaregatan och betrakta honom, men genast vända bort blickarne och med skyndsamma steg begifva sig inåt gården till AZ 11. Afven ban tycktes vara :klädd i hvit halsduk. Observatorn blef alltmera förbryllad, då ännu en tredje af nyssvämnde sällskap syntes smyga sig in på samma gård, och så en fjerde, en femte. Observatorn räknade ända till sju, ibland hvilka två fruntimmer. Det skall således fionas sju personer bland hans bekanta, som han icke misstänkt för poesi, och alla skulle de vara pristagare. Det gick öfver hans förstånd. Han beslöt att afvakta deras åter. komst från akademiens ständige sekreterare, men de kommo aldrig tillbaka. Hade dimman icke verit så stark, skulle han möjligtvis sett dem smyga sig ut genom den lila gåvgporten åt Riddaregatan. På aftonen infann observatorn sig på den lilla tillställniogen hos Cadier. Nå, hvem är pristagaren?, — Sennerligen jag det vetn, svarade ban ganska sanniogsenligt, omen jag har sett bror A. i Nybrobacken. Hr A. smålog och såg blygsam ut. Och så har jag sett bror B. också i Nybrobacken., Hr B. smålog äfven och såg också blygsam ut, men kastade en skygg blick på hr A., som betraktade honom på alldeles samma sätt. Derefter såg jag bror C. och bror D. och bror E. och jag tyckte mig se fröken F.och fru G.n Var det en mystifikation, tillställd för att roa sig på den s. k. observatorns bekostnad, eller hade alla sju vunnit pris, eller hade alla sju promenerat i Nybrobacken endast för att gifva sig utseende af pristagare? Allt detta är ännu en herslighet, men saken har verk. ligen passerat så som jag här berättat den. Det påstås att man sedermera hvarende dag sett en liten folkskockning i Nybrobacken, ty det finnes många som vilja göra sig misstänkta för att gå på uppvaktning till akademiens sekreterare.