IDen mer moderna tormen 1 de pu lNragavarande sagorna anse vi vara för sitt ändamål förtjenstfu!l derföre, att den gör sagorna mer n vjutbara för en större allmänhet. t Här och der, Det var i Nybrobacken en dimmig Decembermorgon. Men vi skola kanske gå i ordning med frågorna. Sällskapet P.B. harredan för ett par veckor sedan utdelat sitt pris. Svenska akademien kommer att i denna vecka högtidligt gifva bort sitt, förutsatt natorligtvis att den lycklige författaren till Några bilder och intryck från Söder infinner sig för att taga mot guldet. Och hvarför skulle han icke göra det? Men hvem är han? Det är den stora frågan. Jag vill visat icke påstå, att svenska akademien är det fenomen, som för närvaracde tager vår uppmärksamhet allramest i anspråk; men rog har jag : märkt, att man gerva vill veta hvem det kan vara som befurnits värdig att erhålla ett lardra pris af sbolaget för snille och smak. .JOm det ej härleder sig från något särskildt i lintresse för akademien eller från något all: I mänt deltagande för skaldekon å komImer det deraf, att verlden alltid vill ba reda . på hvem som gjort det eller det, hvem som a å Fria pennstreck af Dn En Obekant. r NM he MIn som skrifvit den boken eller den tidningsartikeln eller författat det teaterstycket. Huru det är gjordt, är mycket mindre maktIpåliggande. Upphofsmavpens person är det vigtigaste; hens verk kommer i andra rumi åvidt det ens någonsin tages med i gen. Huru har msn ej pu under ett års tid ansträngt sig för att komma underfund med hvem psendonymen Esbern Srare är, men huru många hafva väl sysselsatt sig med nämnde pseudonyms litterära arbete? Komedien FröIkea Elisabethv var ett ganska nätt stycke, men dess förtjenster glömde man för att spana efter författarinnan, ty det måste naturligtvis vara en författariona och icke en författare. I de efterspaningarne har man lännua icke lyckats, men med tiden har intresset för efierforskningsrne naturligtvis slappats. Står en artikel i en tidning, säger men icke det är en bra artikel eller det är en dum artikelo, utan man frågar hvem har skrifvit den artikeln? Tidningen får jicke vara hvad hon dock alltid borde vara, en kollektiv personlighet, som uttalar en åsigt och kämpar för en princip, utan hon skali dissikeras i författarepersonligheter. Sådena äro vi och det kommer sig kanske synnerligen deraf att vår tid är så djupt individnalistisk, att den framförallt söker den personliga öfvertygelsen, men denna borde vi dock kanske söka först och främst i personens verk och icke i hans yttre menniska, icke i kroppen, som vandrar öfver Gustafs Adolfs torg, sitter på Caf Kunog Carl, bivistar en föreställnipg jä opersn, äter, dricker och sköter sina hvardagsgöromål, alldeles som ni och jag och alla andra dödliga. Hvem har vunnit priset i P. B? hettel det härom aftonen i ett sällskap, som intres: serar sig för litteratur och skön konst, det l: vill säga som gerna mönstrar litteratörer och . konstnärer. ; Hr Johansson, upplyste någon. Hvem är det? En alldeles ny pseudonym ? I: spordes ytterligare. Hvad heter han? Hvad är hav? Huro ser han ut? Hr Johansson heter hr Johansson, blef svaret, och är alldeles icke någon pseudonym.a Det fann man underligt. Men hvad vore hr Johansson då för en person? Ea ganska spiritvel karl, svarades ytterligare. — Jog anser mig böra nämna, att jag blott anför hvad jag hörde i det ifrågavarande sällskapet och att jag icke känner br Johansson, äfven om jag stupar på honom, l1 såsom det heter, samt att jag således icke l, bör kucna beskyllas för att skrifva en re-; clame. s Spirituel! genmälde frågaren. Det rörl; mig inte. Jag vill veta hvad han tituleras för. Man kan väl ej säga bara hr Johansson heller. Det vore ju ohöfligt. I Sverige måste man hafva en titel, annars gäller man ingentiog. Några i sällskapet frågade, om hr Johansson vore kunglig sekter. Nej, hab är bandlande i hvardagslag och festtalsre vid högtidliga tillfällen. Åndtligen hade man hunnit dit och kundel:; göra br Johnsson, handlanden, till fören ål för sin särskilda uppmärksamhet. Man un-l:; drade hvad ban gjorde io, om det vore i feta varor eller i korta varor, om ban för-, tjenade bra med pengar, om han bodde på Söder eller jå Ladugårdslandet, om han hade kontor vid Skeppsbron eller vid Lilla Nygatan, eller hade bodhandel på Stora Badstugatan, om han vore gift eller ämnade gifta i ., m. m. Om hans prisbelönta högdes icke ett ord. Ewellertid hade man fått reda på åtminstone den pristagaren. Värre blef det att! sma uvderfund med hvem pristagaren i enska skademien var. Månne han också gör i feta varor eller i korta varor, har kontor eller blott en liten bodlägenhet, der han! koruversar med sånggudinnorna? i Mitt herrskap, sade en af de närvarande, en person, zom man vet hvem ban är, fastän man icke vet hvad han gör, jag tror att vi ganska lätt skola komma underfond I hvem ekademiens pristagare är. Han såg sig omkring med vigtig uppsyn. Sällskapet betraktade honom med stort intresse och afvaktade med spänd uppmärksarcbet bved han skulle föreslå. Det är juet i afton., fortfor han, som Posttidningen antsodat den okände författaren stt gifva sig tillkänna hos akademiens ständige sekreterare. Såvidt författaren finnes i Stockholm, och det antager jag, begifver hav sig i morgon till grefve Manderström för att tala om hvad det var för ett tänkespråk, som låg i den för öfrigt innebållslösa namnsedeln, och derigenom dokumentera sig såsom pristagare. Som jag är händelsevis ledig i morgon bittida och känner hvarenda skald i Sverige samt äfven dem soin äro endast misstänkta för att vara det, så ställer jag mig på post i Nybrobacken och lurar snart ut hvem som kommer i hvit halsduk och begifver sig till n:r 11, der grefve Manderström bor. I morgon eftermiddag skall herzskapet få veta hvem det är som I vunnit akademiens pris. Sällskapet fann förslaget genialiskt, riktigt värdigt snille och smak, applåderade och voterade på förhand en tacksägelseadress, åtföljd af en repartitionssouper på Hötel RydI berg, i våningen en trappa upp, som, sonpern nemligen, skulle till kunskaparens ära förtäras qvällen derpå. En skald i Nybrobacken kan vara ett temligen betydelselöst fenomen under större delen at året, men är det sanInerligen icke någon af de första dagarne i December, straxt efter det Posttidningen innehållit ofvannämnda tillkännagifvande. . Morgonen kom. Det var en kalioch dimI mig dag, då man gerna höll sig bemma, men vår observator var på sin post. Ån stod han och stampade fötterna i hörnet af RiddareI gätsn, än skred han med försigtiga steg nedåt Nybiobackens nya trottoir, och ögonen hade hän med sig, fastän det var svårt att be