Aftonbladet – 19 december 1870, sida 1

rade icke ett ord. Mrs Barton, sor blifvit begåfvad med en förunderligt hög grad af blindhet, fortsatte sina lofqväden öfver mr Meredith, tills hennes åhörare började finna henne mer än behörigt tröttande, steg upp och lemnade salongen samt begaf sig ut på terrassen åt framsidan af boningshuset, för att röka en cigarr. Mr Lovell var icke böjd för att öfverlägga med sig sjelt om hvad ban skulle göra, ty dylika öfverläggningar medföra alltid besvär, men denna gång kunde han ej afhålla sig från att fråga sig sjelf, hvarför han bestäpdigt skulle låta sig tröttas af mrs Barton? Han kunde icke se något skäl derför; ban var verkligen ej i stård till att inse hvartör han icke kunde resa ifrån lady John och dermed slippa höra loftal öfver mr Meredith beständigt ljuda för sina öron. Mr Lovell bade alltid tänkt att han skulle vilja göra entur någon gång med en lustyacht, men besynderligt nog hade det aldrig blifvit utaf. Om han skulle resa till Norge! Ett nordligt haf, ett land af skogar, soöhöljda bergstoppar och strida floder, som störta fram genom en ödslig nitur och en halfskymning öfver det hela, framstod efterhand för mr Lovells inre blick och skingrade till någon del det tillstånd at lojhet, som för honom var det vanliga och hvilket nu hade ledt honom att intaga en lättjefull ställoing, balfliggande på stenbalustraden och rökande en cigarr, då en glädtig röst nedanför på truten engelska utropade: Hå, hvad ser jag! Mr Lovell! Mr Lovell tittade ned och på vägen såg han sin gamle bekante, monsieur de YEpines vackra ansigte och bredaxlade figur — samme man, som med sin dåliga engelska hade tröttat honom så -olidligt derborta vid Rhen: På monsieur de YEpines artiga helsning svarade han endast genom att en stund lyfta på hatten, hvilket utan tvifvel var den kyligaste form af höflighet han kunde hitta på. Mycket trefligt,, yttrade monsieur de YEpine och visade alla tänderna; icke glömt engelskan, som ni ser — mycket trefligt ! Mr Lovell tittade ned på honom från sin