Aftonbladet – 19 december 1870, sida 1

iom stannade qvar, tillbakalnutad i en ländstol! och stirrade rakt i väggen. Hör på, Gerald., sade miss Lovell och sick fram till honom, tycker du ej som jag, Att det är bara humbug med dem allesammans?. Lägg bort det ordet, Georgien, yttrade han vänligt och steg upp samt gick ut. Sålonda öfvergifven af alla, tog miss Lcvell sin tillflykt till ett soffhörn, der hon kröp ipp och bäddade omkring sig med kuddar samt såg så missnöjd ut som en liten beskedlig flicka gerna kan göra det. Men nyheter voro för sällsynta och för högt värderade i lady Johns hus, för att denna ej vidare skulle afbandlas. Efter middagens slut togs ämnet åter upp af mylady sje!f och detta med en kraft som förskaffade monsieur de I Epine ganska allvarsamma epiteter från hennes sköna läppar. Och dessitom är den der gamle kaptenen en narr; det har jag alltid sagt,, tillade den uppretade, välborna damen. Jag ville önska att-den kära lady Jobn ej blef så upphettad,, hviskade mrs Barton till mr Lovell: Se på henne... hon är så fasligt röd. Lady John har annars mycket vacker färg, tycker pi j så med?a Till svar på denna bestämda fråga, yttrade mr Lovell att lady Jobn hade vacker färg. Jag beundrar lady Johnn, fortfor mrs Barton och rätade upp sig. Hon är ett charmant fruntimmer, mr Lovell... ett utmärkt fruntimmer i min tanke.v Mycket rätt. Jag önskar att lady John ville gifta om sig, fortfor mrs Barton. Det gör hon inte, som ni väl vet. Ja, ja; men hon borde det. Alla torde gifta sig, mr Lovell. Jag önskar att mr Meredith äfven ville gifta sig; — jag beundrar bonom. Mr Lovell såg mulen ut och teg. Han är så vacker, så kunnig, så älskvärd, ja, en sådan verklig gentleman! fortfor hon och vände sig högst belåten till mr Lovell, som såg mera mulen ut ännågonsin och sva