Aftonbladet – 19 december 1870, sida 1

monsiear de IEpine suckande och med en botfärdig min, men inom sig beslöt han att träffa mr Lovell samma afton. FEMTE KAPITLET. Bland andra illusioner miss Lovell hyste angående sig sjelf — och de voro många — var Också den, att hon kunde bevara en hemlighet. Ett beklagansvärdt misstag! Knappt hade hon lemnat Silvia, då hennes begär att plåga lady John och henoes gäster, förbyttes 1 ett begär att för dem berätta monsieur de IEpines hemkomst. Hura de skulle stirra på henne med öppen mun, hela sällskapet! Det var riktigt löjligt att tänka sig detta på förhand. Eburu således solen brände hett, skyndade miss Lovell sig så fort hon kunde, än og en bit, än raskt gående, och var, då hon öppnade dörren till lady Johns salong och störtade in, nästan uppgifven af trötthet och värme, Na skall jag berättap, ropade hon, i det hoa tog af sig batten och kastade den på närmaste stol, att det är monsieur de i Epine som har kommit hem för att göra fred och bli en sväll gosse. Lady John stirrade på henove, mrs Barton sade: Åh, bevars!s mr Eofield hvisslade, professo. Smith blåste upp sina kinder till ena oerhörd storlek och mr Lovell gäspade. Han skall ej sätta sin fot inom dessa dörrar, utbrast lady John, som först hemtade sig Jag hatar denne man, och kaptenen är den störste, gamle narr jag kännt. Med detta afgörande domslut, steg lady John upp, skakade sitt långa släp och skred ut igenom dörren. Ha, ha! skrattade miss Lovell helt ogeneradt; lady John ruggar upp sina fjädrar, min sann!, Iogen vågade yttra ett ord till svar på denna opassande anmärknivg. Förgäfves försökte miss Lovell locka dem till mesa med3 delsamhet — alla voro kalla, försigiiga och tysta samt aflägsnade sig, en omfsender för att skrifva brefo. Mc Lovell var den ende