Aftonbladet – 17 december 1870, sida 2

ewa SILL VIA. Af JULIA KAVÄNAGH Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, Silvia tyckte att köksträdgården var en behaglig plats. Visst baddade solen hett derstädes, men det unga, italienska blodet tålde godt dervid. Drufvor och persikor mognade enot murarne; i den feta, svarta mullen växte räktig sallad, timjan och lager, oondgängliga kryddor på de franska ragofts sköto upp på ömse sidor af de snörräta gångarne; den onga sparrisen stack upp sioa hvita knoppar och stora, fjolliga lomkålshofvan växte och växte utan tanke på sitt blifande öde. Alit detta var redan roligt, tyckte Silvia, men vid den stora cisternen af huggen sten längst bort, som höll hela trädgården med vatten, var Silvias favorit lats, ty der fonnos krusbärsoch viobärsbuskarpe, der lågo jordgubbslanden, dem hon gerna besökte. Hvad kunde vara ljufligare än att sätta sig ned på marken och plocka det ena purpurröda bäret efter det andra under deras gröva dladtak, medan svalkande flägtar susade öfver platsen och fåglar hoppade omkring utan att låta skrämma sig — ja, några sparfvar gingo till och med så långt i mod, att de plockade upp brödsmulor som hon samlat och nu med gitmild hand utströdde åt dem. cAh, här är ja riktigt trefligt!s ropade en gtadlyot röst och miss Georgie Lovell kom med vaska steg, medan hennes lilla runda ansigte fryntligt tittade fram under en rödkantad parasoll. Ack. kom och ät!. ropade Silvia henne xill mötes. Här äro huadra-, ja, tosentals ordgubbar, tror jag visst.o ,Derom låter jag ej bedja mig två gånger,, ar miss Georgies svar. förs ) Se A. B, är 238—275, 211—282, 284—290 och 292.