Aftonbladet – 17 december 1870, sida 2

ligger obegagnad — likagodt hvar; jag ä rädd, att jag ej bör yppa några detaljern tillade kaptenen och knep bemlighetsfullt ihoj läpparna. Det vill jag endast säga att sa ken är klar. Och likväl tviflar jag på at ban gör någonting dervid,, fortfor han oci runkade på hufvudet öfver den förlorad sonen. Han tog upp sin annotationsbok mademoiselle Nardi; satte upp sina kalky. ler, skrattade och stoppade den i fickan till baka.s Bahl onkel., sade han, hvad skulle v pgentligen med alla dessa peogar? Man kai vara lika lycklig dem förutan! Men jag på står, att den som på ärligt vis kan öka sil förmögenhet, också är förbunden att göra det Dessutom äro både Josefine och Louis änn inga, de kunna få barn — fem, sex barn brtfor keptenen som blef alltmera varm a sitt ämne, och är det ej en fars pligt at sörja för sina barns framtid? Bestämdt få jag inte lof att ännu en gång tala med Loui härom. Gossen får inte så lättsinnigt släpp: ett sådant tillfälle ur händerna, Om jag e tar i saken, är ban i stånd till att låta er annan öfvertaga hans plan och rent ut sagd plundra honom på hela denna förmögenhet. Det skulle vara skada, sade Silvia liflig intresserad. Skada!s upprepade kaptenen i det har häftigt slog med sin käpp mot marken, mer ynd, ja, en dödlig synd vore det! — att jag Jå må säga, en verkligt afskyvärd Hardliug Men Lovis är ett sådant barn! ocb det bal ag ofta sagt honom. Louis, Louis plägad ag säga, om du hade sett lifvet så pas: som jag, och blifvit kringkastad i verider såsom en gammal militär blir det, så skull lu icke jerfint låta samvetslösa mennisko! narra dig i ledsamheter! Men då svarad nig den token blott med en axelryckning; — stt sådant barn, mademoisalle Nardi; ett så: lant barn!, Kaptenen var alltid mycket språksam oc let är twifvel underkastadt huru länge har kulle gått på, sålunda, ifall ej trädgårdsmär staren kommit fram och gjort nägra frågol